Från Wordare till ­barnrättsillustratör

När Rebeccas första bild skulle publiceras i Word var det hennes första steg som illustratör. Och hon var nervös.

Men teckningen som visar den ensamkommande ungdomen Naima stående mellan skadade somaliska byggnader och upsaliensiska landmärken visade sig bli ingången till ett långvarigt samarbete mellan Rebecca Karlén och Barnombudet.

Jag vill hoppas att bilderna kan hjälpa att öka förståelsen, och att barn kan ta till sig rättigheterna själva utifrån bilderna.

– Från början hade jag inte gjort mycket illustrationer och visste inte alls vad jag höll på med. Det finns kanske en anledning till att de första bilderna inte används så mycket … De senare bilderna är renare och lättare att använda i olika sammanhang.

I och med att Rebecca efter studenten anlitades som frilansande illustratör började Barnombudet använda bilder mer medvetet och genomgående i informationsmaterial och pr. Bilderna tillkommer oftast i ett samarbete mellan Rebecca och medarbetare på Barnombudet.

De många illustrationerna i projektet Barnrätt för alla kom dessutom till i dialog med referensgrupper av barn och unga.

– Ju mer saker vi har gjort desto lättare har det blivit att komma på idéer för att göra nya bilder. Det är sällan bara jag som kommer på hur en bild ska se ut utan vi gör det tillsammans.

Att hennes sambo läser till förskolelärare är ett plus:

– Vi kan tänka en hel del tillsammans och diskutera om en femåring kommer att kunna förstå en bild eller inte. Vissa rättigheter är ganska abstrakta, som ”barnets bästa.” Att ha rätt till lek förstår man direkt, men barnets bästa är svår att greppa även i text.

Som en bieffekt har Rebecca lärt sig massor om barnrätt.

– Det är något jag inte alls tänkte på tidigare. Ibland är det så deprimerande att det är så basic saker som folk fortfarande inte kan följa.

– Jag vill hoppas att bilderna kan hjälpa att öka förståelsen, och att barn kan ta till sig rättigheterna själva utifrån bilderna. Det roligaste är nog att det känns som att jag är med och gör något viktigt.

Text ur boken ”Framåt – en bok som tittar bakåt: 30 år med barnrätt i Uppsala”