Om mobbning och kränkningar för vuxna som möter barn

  • Det här är en kränkning

    En kränkning kan vara många olika saker. Om någon säger eller gör något som inte känns okej, som gör att du blir ledsen, sårad eller känner obehag efteråt så är det troligen en kränkning.

    Några exempel:

    • att bli utsatt för svordomar och fula ord till exempel könsord
    • att bli förolämpad
    • att bli hotad
    • att andra gör miner åt en, suckar menande, gör gester mot en, skrattar och fnissar åt en
    • klotter
    • att bli slagen, sparkad, knuffad, fasthållen, utfrusen
    • att få otrevliga meddelanden via mejl, sms, sociala medier, telefon.

    Om det här händer flera gånger brukar det kallas för mobbning.

    Både barn och vuxna kan kränka.

    Det här är inte en kränkning

    Det är inte så enkelt som att allt som upplevs som otrevligt är kränkningar. Att hålla en redovisning i skolan kan kännas obehagligt, men det är i sig inte en kränkning – inte heller är det automatiskt en kränkning om någon påpekar att någon varit otrevlig eller att har fel, eller om någon helt enkelt inte tycker likadant.

    Den som känner sig kränkt har rätt

    Ingen annan än den som är utsatt kan bestämma om en händelse är en kränkning.

    Om någon säger att det bara var på skämt eller att det inte var illa menat spelar ingen roll. Den som känner sig kränkt har också blivit kränkt.

    Att kränka är förbjudet och fel

    Det är alltid den som mobbar och kränker som gör fel. Det är inte något fel på den som blir utsatt.

    Alla barn har samma rättigheter och lika värde. Ingen får behandlas annorlunda. Det står i Barnkonventionen, som Sverige har lovat att följa, och i flera lagar. Skollagen och diskrimineringslagen är två av de lagar som skyddar barn från kränkning, både hemma, på fritiden, i skolan, på fritids och i förskolan.

    Alla barn och vuxna har rätt att slippa alla sorters kränkningar.

    Är ett barn är utsatt?

    Det finns många tecken på att ett barn är utsatt för kränkande behandling eller mobbning. Dessa tecken kan också ha helt andra förklaringar.

    • Huvudvärk och magont
    • Trötthet och sömnsvårigheter
    • Ovilja att gå till skolan eller skolvägran
    • Humörförändringar – till exempel aggressiva utbrott, irritation
    • Ovilja att prata om skolan hemma
    • Nedstämdhet, ledsenhet
    • Barnet börjar isolera sig eller har inga kamrater
    • Kommer hem med trasiga kläder, blåmärken och är smutsig

    Barn lägger ofta skulden på sig själva när de blir kränkta. Tala om för barnet att det är de andra som gör fel om de mobbar eller kränker. Betona att det inte är något fel på barnet. Vem som helst kan råka ut för mobbning eller kränkningar.

    Varför berättar inte barnet?

    Ibland berättar barnet inte om vad det är med om. Det kan finnas många orsaker till det. Här är några:

    • Barn skyddar föräldrar och andra vuxna från att bli ledsna/upprörda
    • Barnet skyddar sin egen självkänsla – om man inte pratar om det finns det inte
    • Det kan vara smärtsamt att berätta – vill slippa reaktioner, frågor eller tvivel
    • Barnet kan vara utsatt för hot som är kopplat till just om barnet berättar

  • Kränkning och mobbning i skolan

    Skolan måste hjälpa till

    Enligt läroplanen har skolans rektor ett särskilt ansvar för att skydda elever mot kränkningar.

    Rektor har också ett särskilt ansvar för att hjälpa de elever som blivit utsatta.

    Om skolan får veta att en elev känner sig utsatt måste skolan direkt ta reda på vad som hänt och försöka hjälpa till. Skolan måste också göra allt för att det inte ska hända igen.

    Skolans rektor ska se till att elever som blir utsatta för kränkningar får hjälp.

    Detta gäller om kränkningarna sker i eller i samband med skolan/förskolan eller fritids – exempelvis på skolbussen.

    En del kränkningar som sker utanför skolan, till exempel via mobiltelefon eller på nätet, har ändå med saker som händer i skolan att göra. Då har också skolan ett ansvar för att ordna det.

    Två viktiga planer

    Alla skolor ska ha en plan för att alla ska behandlas likadant och mot kränkande behandling. Det kallas för en likabehandlingsplan. Den ska skrivas om varje år och ska handla om just den skolan. Den ska tas fram tillsammans med personal och elever och gärna också föräldrar.

    Planen ska innehålla en främjande, en förebyggande och en åtgärdande del. I planen ska det stå:

    • hur skolan ska se till att kränkningar och mobbning inte sker
    • vem som ansvarar för vad
    • vad skolan ska göra om mobbning eller kränkningar upptäcks.

    Om en elev har blivit utsatt ska skolan skriva ner vad som ska göras och hur och när man ska kontrollera om mobbningen eller kränkningarna tagit slut. Det kallas för en handlingsplan.

    Om ett barn blivit kränkt i skolan  

    Det här ska följas om ett barn har blivit kränkt i skolan:

    1. Alla kränkningar ska rapporteras till rektor som ska göra en anmälan till skolans huvudman. Huvudman kallas den som driver skolan. Det kan vara kommunen eller någon annan.
    2. Slutade kränkningarna inte? Undersök om det finns ett antimobbningsteam på skolan och kontakta det. Eller kontakta skolans sköterska, kurator, psykolog eller läkare.
    3. Om inga av dessa kontakter och möten har lett till att kränkningarna upphör och du upplever att skolan inte gör tillräckligt, så kan du göra en anmälan till huvudmannen för skolan.
      • Om det är en kommunal skola finns det oftast ett formulär på skolans hemsida. Här kan du beskriva på vilket sätt du tycker att skolan inte gör tillräckligt.
      • Om det är en friskola är ibland rektor den som är högst ansvarig och då får du gå till Barn- och elevombudet eller Skolinspektionen (se nedan). Ibland finns det någon som är chef över rektorn som du kan kontakta. Det är olika för varje friskola. Hör av dig till oss om du inte vet hur det fungerar där ditt barn går.

    Om en vuxen kränker ett barn i skolan

    Om någon som arbetar med kränkt ett barn i skolan ska det anmälas till Skolinspektionen. De tar reda på vad som hänt. De tar också reda på hur skolan arbetar med att se till att det inte händer igen.

    Om Skolinspektionen kommer fram till att skolan har gjort fel så kan de ge olika typer av kritik. Vilken sorts kritik skolan får beror på hur allvarliga felen är. Kritiken ska skolan använda för att bli bättre på att förebygga och hantera kränkningar. Skolinspektionen kan däremot inte hjälpa just den elev som blivit kränkt eller mobbad.

    Diskriminering

    Ibland kan en kränkning vara diskriminering. För det krävs två saker: Det ska vara någon som bestämmer över barn som kränker ett barn, till exempel någon som arbetar på skola, förskola eller fritids. Kränkningen ska också handla om någon av diskrimineringsgrunderna (se faktaruta).

    Diskriminering är olagligt.

    En elev kan inte diskriminera en annan elev. Endast någon som bestämmer över en annan kan diskriminera.

    Du kan anmäla till Diskrimineringsombudsmannen (DO). DO utreder och kan ta det som hänt till domstol. Men det är ovanligt.

    Om ett barn kränker ett annat barn i skolan

    Om ett barn blir kränkt av ett annat barn i skolan kan du anmäla det till Barn- och elevombudet, BeO. De tar reda på vad som hänt och hur skolan har arbetat med att förhindra att det händer igen.

    En sådan anmälan tar cirka fem månader att utreda. De ingriper inte i just det aktuella fallet. När de har utrett saken kan de till exempel ge en anmärkning eller ett föreläggande till skolan. Det gör de för att få skolan att bli bättre på att motverka och hantera kränkningar.

    Övrigt att tänka på

    • Kolla planerna! Hur ser skolans arbete för likabehandling och mot kränkningar ut. Finns det en plan? Det måste de ha! Följer skolan planen?
    • Dokumentera! För att kunna beskriva vad skolan gjort eller inte gjort för att ta itu med kränkningarna eller mobbningen, så måste du skriva ner så mycket som möjligt. Spara mejl och anteckningar från möten, och skriv ner eller spela in samtal. Du får spela in samtal om du själv är med i rummet, och du får spela in telefonsamtal där du medverkar; du behöver inte tala om att du spelar in för de andra. Tänk på att inte använda inspelningar eller sparade mejl på ett sätt som kränker den andra personen!
    • Polisanmäla? Om du tycker att kränkningen är ett brott (till exempel misshandel, hatbrott eller förtal) så kan du göra en polisanmälan.

Vill du prata med någon om mobbning/kränkning, ring:

  • Barnombudet i Uppsala län, 018-694499
  • Rädda barnens föräldratelefon, 020-786 786
  • Bris vuxentelefon, 077-150 50 50

Nyttiga länkar

Diskrimineringsgrunder

  • Kön
  • Ålder
  • Könsöverskridande identitet (till exempel om en kille klär sig som tjejer brukar klä sig)
  • Sexuell läggning (vem man blir kär i)
  • Etnicitet (varifrån man kommer eller vilken hudfärg man har)
  • Funktionsnedsättning
  • Religion/tro

Läs mer här

Prenumerera på BOiU:s nyhetsbrev

Material om rättigheter

Vi har en massa material för barn, föräldrar, politiker och personer som möter barn och som vill lära sig mer om barnets rättigheter.

Klicka på knappen så hittar du målarbok, affisch, filmer och annat.

Klicka här