Publicerat: 2016-11-08 Mot utvisningar till Afghanistan
Tal av Lisa Skiöld
Hållet vid manifestation 7 nov 2016
Den allra första av barnkonventionens viktigaste principer handlar om allas lika värde och samma rättigheter. Ungefär samma formulering finns även i deklarationen om mänskliga rättigheter.
Jag brukar ibland tycka att det är så självklart att vi knappt behöver prata om det. Alla tycker väl att alla människor har samma rättigheter? Och alla vet ju att barn är människor med egna rättigheter?
Men så är det ju inte. Dels kan vi läsa på kommentarsfält på internet vad de så kallade internettrollen anser om människovärde. Men denna tidigare så udda åsikt har nu blivit alltmer vanlig att höra även i andra sammanhang, och finns till exempel alltför ofta uttalat från representanter från ett av våra fullmäktige- och riksdagspartier.
Och nu visar vår riksdag och regering i handling att de inte har förstått, eller kanske inte bryr sig om, vad det står i den barnkonvention som de vill göra till svensk lag.
I somras deltog jag i Rädda barnens aktivitet under Almedalen, och spelade in ett videoklipp med Stefan Löfvéns tal, det som han höll på Medborgarplatsen i Stockholm för drygt ett år sedan. Ni minns det säkert många.
Jag är inte en överdrivet känslosam person, även om mina kollegor då och då får höra mig bli upprörd över hur barn behandlas. Men att själv hålla det talet, så välskrivet, och starkt till innehåll, i relation till de förslag som då låg på bordet, och som nu är beslutade ledde till att jag började gråta.
Löfvén pratar i talet om det Sverige som vi är så stolta över. Och som jag var stolt över. Men det är jag inte idag. Det är oerhört svårt att acceptera att vår regering och riksdag nu har tagit beslut som så kraftigt försämrar möjligheten för barn på flykt att få trygghet eller kontakt med sina familjemedlemmar.
Och nu nästa spik i den ibland kanske faktiskt bokstavliga kistan för många som berörs, att utvisa barn och unga till Afghanistan.
Oavsett om några de som idag utvisas ”bevisats” vara över 18 år, så är det ett märkligt synsätt att någon blir vuxen i ett slag på 18-årsdagen. Och att denna vuxna i så fall, efter flykt och trauman skulle ha bättre förutsättningar att klara sig i ett land där hen inte har bott, inte har något nätverk, där det finns en förtryckande regim, än en svensk 18-åring.
För samtidigt som vissa barn, unga och vuxna utvisas till Afghanistan, så avråder UD från att resa till landet.
Om någon våra ministrars hemmaboende gymnasist bestämmer sig för att göra en resa till Afghanistan imorgon, skulle ministern då gladeligen peppa till en sådan resa, i trygg förvissning om att gymnasisten (som ändå är uppvuxen i ett tryggt land och troligen inte lider av något trauma sedan tidigare) skulle klara det utan problem?
I BOiU:s tidning Word, där tonåringar utgör redaktionen, skriver i senaste numret 16årige Ali om hur han flytt från kriget i Afghanistan. Hur han tvingats bevittna vänners död vid frontlinjen, och sen tagit sig hit till Sverige. Ali skriver i artikeln: ”Jag spenderade de första 16 åren av mitt liv med att överleva, och inte förrän jag kom till Sverige förstod jag innebörden av att leva. Jag vill ha chansen att fortsätta leva.”
Många av de som nu är på väg att utvisas till Afghanistan har egentligen aldrig bott där. Men, oavsett om de har det så uttrycker Ali det hela väl med: ”Jag är afghan. Mitt hem är där det råder fred.”
Barnkonventionen gäller alla barn under 18 år.
Barn på flykt uppmärksammas särskilt i BK – finns flera särskilda artiklar för den utsatta gruppen.
Sverige har åtagit sig att se till att barn på flykt ska få lämpligt skydd och humanitärt bistånd, skydda och bistå barnen, och spåra föräldrar och andra familjemedlemmar för att barnet ska kunna återförenas med sin familj.
Sverige ska också se till att ansökningar från barn eller dess föräldrar om att resa in eller lämna en stat för familjeåterförening ska behandlas på ett positivt, humant och snabbt sätt.
Sverige ska även se till att främja fysisk och psykisk rehabilitering samt social återanpassning av ett barn om utsatts för övergrepp, grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller väpnade konflikter.
Utifrån varje barns rättigheter att få trygghet, må bra och att få vara tillsammans med sin familj så bör de barnfientliga lagarna rivas upp!
Lisa Skiöld, verksamhetschef på BOiU
Om manifestationen
De nya inhumana asyllagarna skapar otrygghet. I Uppsala är det många som drabbas. Många som bara får tillfälliga uppehållstillstånd blir beroende av oseriösa arbetsgivare som utnyttjar deras desperata situation för att få stanna i landet. Många har familjemedlemmar kvar i exempelvis krigets Syrien och förhindras från att föra dem i trygghet i Sverige. Många är rädda och oroliga över att utvisas till Afghanistan, ett land som slitits sönder av krig under flera decennier. De som främst drabbas är unga och barn.
Ungdomar som äntligen fått en trygg fristad i Uppsala, som börjat skolan, rotat sig och fått möjlighet att skapa sig en framtid här riskerar nu att utvisas. Barn, vars föräldrar riskerat allt för att ta familjen i trygghet, blir kvar i kriget och flyktinglägren utan möjlighet att återförenas med sina mammor och pappor.
Det handlar om liv och död. Utvisa inte våra ungdomar! Splittra inte våra familjer!
Vi kräver att Uppsalas politiker lyssnar på oss och påverkar sina respektive partier att tänka om. Gör om och gör rätt! För allas rätt till trygghet!
Uppsalas slogan är ”Välkommen hit! Välkommen hem!” vi vill att politikerna visar att de verkligen menar det och slår vakt om vår trygghet.
Därför samlas vi utanför Uppsala Konsert och Kongress på Vaksala Torg i samband med kommunfullmäktiges sammanträde den 7 november.
Vi kräver att Uppsalas politiker gör allt de kan för att påverka regeringen och de partier i riksdagen som röstade för de nya asyllagarna.
Tillsammans visar vi att vi i Uppsala ställer upp för varandra och att vi väljer sammanhållning före splittring.
Preliminär talarlista:
Lucinda Andersson, Tillsammans för Uppsala
Lisa Skiöld, verksamhetschef Barnombudsmannen Uppsala
Anders Göranzon, präst Svenska Kyrkans utbildningsinstitut
Karin Sehlin, kurator på Lysa- enheten
Elever från Lysa-enheten
Kerstin Varenius, Ingen Människa Är Illegal
Ali Ahmadi, Uppsalabo och flykting från Afghanistan
Arvid Skagerlid, Kristna Fredsrörelsen
Jeannette Escanilla, ordförande Refugees Welcome Uppsala
Safiollah Alizadeh, Knivstabo och flykting från Afghanistan
Alaa Arifeh, Uppsalabo och flykting från Syrien
Kristina Axell, ordförande Rädda Barnen Uppsala
Vill er organisation eller förening ställa er bakom kravet? Hör av er till oss!
Manifestationen är partipolitiskt och religiöst ombunden så sådana flaggor eller symboler undanbedes.
Skriv också under namninsamlingen!
Varmt välkomna!
Arrangörer: Tillsammans för Uppsala och Nätverket Ingen Människa är Illegal Uppsala
Andra organistationer/ föreningar och grupper som står bakom manifestationen och kraven på politikerna:
Refugees Welcome Uppsala
Tillsammans i Västra Västerås
Kristna Fredsrörelsen Uppsala
Rädda Barnens Ungdomsförbund Uppsala
Röda Korsets Ungdomsförbund Uppsala
Samarbetsorganisationen för invandrarföreningar i Uppsala (SIU)
Rädda Barnen Uppsala
Uppsala Pastorat, Svenska Kyrkan
Ung Vänster Uppsala
Uppsalas Unga Muslimer
Allt åt Alla Uppsala
SSU Uppsala
Shahmama and Salsal National Association
