Publicerat: 2016-08-12 Om Barnkonventionen för barn

FN:s barnkonvention, kort version

Det här är en förkortad version av Barnkonventionen, publicerad på boiu.se med tillstånd från Rädda Barnen. Du kan läsa samma text på Rädda Barnens hemsida.

Artikel 1

Ett barn – det är varje människa under 18 år.
Artikel 2

Alla barn har samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras.
Artikel 3

Barnets bästa ska alltid komma i första rummet.
Artikel 4

Konventionsstaterna ska sträva efter att till det yttersta av sina tillgängliga resurser söka förverkliga barnets sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter. När resurserna inte räcker till bör man söka lösningar genom internationellt samarbete.
Artikel 6

Varje barn har rätt att överleva och att utvecklas.
Artikel 7

Barnet har rätt till ett namn och en nationalitet. Barnet har rätt, så långt det är möjligt, att få veta vilka föräldrarna är.
Artikel 9

Barnet ska inte hållas åtskilt från sina föräldrar mot sin vilja, utom när det är för barnets bästa. Barn som inte bor med båda föräldrarna ska ha rätt att träffa båda två regelbundet.
Artikel 10

Ansökningar från familjer som vill återförenas över statsgränser ska behandlas på ett positivt, humant och snabbt sätt.
Artikel 12–15

Barnet har rätt att uttrycka sin mening i alla frågor som berör det. När domstolar och myndigheter behandlar fall som rör barnet ska barnet höras och barnets intresse komma i första rummet. Barnets rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet ska respekteras.
Artikel 18

Båda föräldrarna har gemensamt det primära ansvaret för barnets uppfostran och utveckling. Barnet bästa ska för dem komma i första rummet.
Artikel 19

Barnet har rätt att skyddas mot fysiskt eller psykiskt våld och mot vanvård eller utnyttjande av föräldrar eller andra vårdnadshavare.
Artikel 20–21

Barnet, som berövats sin familjemiljö, ska ha rätt till alternativ omvårdnad. Vid adoption ska staterna säkerställa barnets bästa i enlighet med gällande lagar.
Artikel 22

Flyktingbarnet har rätt till skydd och hjälp om det kommer ensamt eller tillsammans med föräldrar eller annan person.
Artikel 23

Varje barn med fysiskt eller psykiskt handikapp har rätt till ett fullvärdigt och anständigt liv som möjliggör dess aktiva deltagande i samhället.
Artikel 24

Barnet har rätt till hälso- och sjukvård. Alla länder ska arbeta för att minska spädbarnsdödligheten och bekämpa sjukdomar och undernäring och avskaffa traditionella, hälsofarliga sedvänjor. Gravida och nyblivna mammor har rätt till hälsovård.
Artikel 28–29

Barnet har rätt till gratis grundskoleutbildning. Undervisningen bör förbereda barnet för livet, utveckla respekt för mänskliga rättigheter och fostra i en anda av förståelse, fred , tolerans och vänskap mellan folken.
Artikel 30

Barnet, som tillhör minoritetsgrupper eller ursprungsbefolkningar, har rätt till sitt språk, sin kultur och religion.
Artikel 31

Barnet har rätt till lek, vila och fritid.
Artikel 32

Barnet har rätt att skyddas mot ekonomiskt utnyttjande samt mot hårt arbete som skadar eller hindrar barnets skolgång och äventyrar barnets hälsa.
Artikel 33

Barnet har rätt att skyddas från olaglig användning av narkotika.
Artikel 34

Barnet har rätt att skyddas mot alla former av sexuella övergrepp och mot att utnyttjas i prostitution och pornografi.
Artikel 35

Bortförande, försäljning eller handel med barn ska förhindras.
Artikel 37

Inget barn får utsättas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling och bestraffning. Inget barn får olagligt eller godtyckligt berövas sin frihet. Barnet får inte bestraffas med livstids fängelse eller dödsstraff. Varje frihetsberövat barn ska behandlas humant och med respekt. Barnet har rätt att snarast möjligt få juridisk hjälp. Barnet i fängelse har rätt till kontakt med och besök av sin familj.
Artikel 38

Konventionsstater skall vidta alla lämpliga åtgärder för att tillförsäkra att barn under 18 år inte deltar i väpnade konflikter. Barn får inte heller användas eller rekryteras av gerillarörelser m fl.
Artikel 39

Barnet som blivit offer för vanvård, utnyttjande, försummelse, tortyr, väpnade konflikter eller annan omänsklig behandling har rätt till rehabilitering och social återanpassning.
Artikel 40

Barnet, som är anklagat för brott eller blivit dömt för straffbara handlingar, har rätt till en behandling som främjar barnets känsla för värdighet och för andras mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.
Artikel 41

Rättigheterna i konventionen gäller inte om andra nationella lagar ger barnet större möjligheter att förverkliga rättigheterna.
Artikel 42

De stater som anslutit sig till konventionen åtar sig att göra konventionens bestämmelser och principer allmänt kända bland vuxna och barn.

Artikel 43–45

Bestämmelser om hur alla länder som anslutit sig till konventionen ska arbeta för att förverkliga den. En övervakningskommitté inom FN granskar konventionsstaternas rapporter. FN-organ och frivilligorganisationer kan också delta med information till FN.
Artikel 46–54

Regler om hur stater kan ansluta sig till konventionen och när dessa börjar gälla. En reservation som strider mot denna konventions ändamål och syfte skall inte tillåtas.

FN:s barnkonvention, lättläst

Det här är Utrikesdepartementets skrift Konventionen om barnets rättigheter omskriven till lättläst, publicerad på boiu.se med tillstånd från Utrikesdepartementet.
Skriften finns också som pdf här.

Barnets rättigheter

Idén om barnets rättigheter

I början av 1900-talet var det ett stort krig i Europa,
första världskriget.
Barn hade det mycket svårt under kriget.
Men regeringarna tyckte inte att de hade något ansvar
för barnen i de länder de krigade mot.
De barnen var fiendens barn.

Några människor tyckte att det här var fel.
Efter kriget startade de föreningen Rädda barnen
i Storbritannien och Sverige.
Rädda barnen sade att vi alla har ansvar för alla barn.
Rädda barnen ville ha regler som skyddar barnets
rättigheter.

Efter första världskriget började länder att samarbeta
för att det inte skulle bli krig igen.
Länderna bildade Nationernas förbund.
Men det blev krig igen.
Efter andra världskriget bildade länderna
Förenta nationerna, FN.
I FN arbetar länderna tillsammans för fred.

Både Nationernas förbund och FN har skrivit
deklarationer om barnets rättigheter.
I deklarationerna sade ledarna i världens länder
att de tycker att det är viktigt med barnets rättigheter.
Men regeringarna lovade ingenting.

Därför arbetade Rädda barnen och andra föreningar
för att få en konvention om barnets rättigheter.
I en konvention finns det regler.
Den regering som skriver på en konvention lovar
att följa reglerna.

Nästan alla länder har skrivit på

Arbetet med konventionen om barnets rättigheter
började 1979.
1989 var den nya barnkonventionen klar.
Nu har nästan alla länder skrivit på konventionen.
Ländernas regeringar lovar att följa reglerna.

FN har flera olika konventioner
om mänskliga rättigheter.
Men ingen annan konvention har fått så stort stöd
av världens länder.
Varför? Det beror på flera olika saker.
Människor har mer och mer läst och sett i TV
hur krig, fattigdom och orättvisor drabbar barn.
Många föreningar har talat om för politiker
hur barn har det.
Fler och fler politiker har förstått att det är viktigt
med barnets rättigheter.
Alla rättigheter för alla barn

Konventionens rättigheter ska gälla för alla barn
i alla länder.
Konventionen säger att det är regeringen i varje land
som ska skydda barnet och ta ansvar för
att barnet får sina rättigheter.

Många länder är fattiga.
De har inte pengar till att ge barn olika rättigheter.
Men det står i reglerna att de ska göra allt vad de kan.
Regeringar kan också be andra länder om hjälp.
Det står i reglerna att länder ska samarbeta
för barnets rättigheter.

Det finns olika sorters mänskliga rättigheter.
FN har flera olika konventioner
om mänskliga rättigheter.
En form av rättighet är att alla människor
ska få säga vad de tycker
och vara med i föreningar.
En annan form av rättighet är att människor
ska få äta sig mätta
och lära sig att läsa och skriva.
Ledarna i olika länder har inte varit överens om
vilken sorts rättigheter som är viktigast.

I konventionen om barnets rättigheter finns
alla sorters rättigheter med.
Alla sorters rättigheter är lika viktiga.
Viktiga regler

De olika reglerna i konventionen om barnets rättigheter
kallas för artiklar.
Det finns 54 olika artiklar.

Alla regler är lika viktiga.
Men det är ändå några artiklar som är bra att läsa först
och att komma ihåg.
I artiklarna 2, 3, 6 och 12 finns viktiga regler.
När du läser de andra artiklarna ska du tänka på
vad som står i de här artiklarna.

Artikel 2 handlar om att reglerna gäller för alla barn.
Alla barn är lika mycket värda.
Inga barn får bli diskriminerade,
det vill säga bli sämre behandlade.
Det har ingen betydelse vilken färg barnet
och barnets föräldrar har på huden,
om barnet är flicka eller pojke,
vilket språk barnet talar,
vilken gud barnet tror på,
om barnet har ett funktionshinder
eller om barnet är rikt eller fattigt.
Mobbning i skolan kan till exempel
vara diskriminering.

Artikel 3 handlar om barnets bästa.
Politiker, myndigheter och domstolar ska alltid tänka på
vad som är bäst för barn
när de bestämmer sådant som gäller barn.
I artikeln står det att barnets bästa ska komma
i främsta rummet.
Det betyder att det ibland finns saker som är viktigare
än barnets bästa.
Men politikerna måste alltid kunna visa att de också
har tänkt på barnen.

Artikel 6 handlar om att barnet har rätt
till liv och utveckling.
Rätt till liv betyder att länderna ska se till att barn
inte blir dödade.
Det kan vara både att barn inte blir dödade i krig
och att barn får vård och mediciner när de är sjuka
så att de inte dör av sjukdomar.
Rätt till utveckling betyder att länderna ska göra
vad de kan för att ge barn en bra barndom.
Barn behöver många saker för att utvecklas bra.
Det kan vara trygghet, kärlek, mat, sjukvård,
ett hem, möjlighet att leka och att gå i skolan.

Artikel 12 handlar om att barnet har rätt att säga
hur det vill ha det.
Vuxna ska lyssna på barn.
Myndigheter och domstolar ska
fråga barnet vad det tycker och lyssna på barnet
när de bestämmer saker som gäller barnet.
Det kan vara om barnets föräldrar ska skiljas
och de inte är överens om var barnet ska bo.
Då ska domstolen fråga
både mamman, pappan och barnet hur de vill ha det.
Det kan också vara att lärarna i skolan frågar barnen
vad de tycker innan de bestämmer saker.
Politiker i en kommun ska fråga barn vad de tycker
innan politikerna bestämmer hur kommunen
ska använda sina pengar.
De andra artiklarna i konventionen
om barnets rättigheter

Artikel 1 handlar om vem som är barn.
Alla människor under 18 år är barn.

Artikel 4 handlar om hur länderna ska göra
för att följa reglerna i konventionen.
Länderna ska ändra sina lagar så att lagarna
blir bra för barn.
Länderna ska göra allt de kan för att ge barn rättigheter.
Rika länder ska hjälpa fattiga länder.

Artikel 5 handlar om att länderna måste förstå
att det är föräldrarna som har ansvar för barnet.
Föräldrarna ska hjälpa barnet så att det får sina
rättigheter.

Artikel 7 och 8 handlar om att alla barn har rätt
att veta vem han eller hon är.
Barnet har rätt till ett namn
och till att vara medborgare i ett land.
Barnet har också rätt att veta
vilka som är barnets föräldrar.

Artikel 9 handlar om att barn alltid, när det går,
ska få vara hos sina föräldrar.
Om föräldrarna skiljer sig har barnet rätt att träffa
både mamma och pappa.
Men ibland är det bäst för barnet
att inte bo hos föräldrarna.
Och ibland är det bäst för barnet
att inte träffa den ena föräldern.
Det kan vara om föräldrarna slår barnet
eller inte kan ta hand om sitt barn.

Artikel 10 och 11 handlar om att barn och föräldrar
har rätt att träffa varandra även om de bor i olika länder.
En förälder får inte flytta till ett annat land med barnen
utan att den andra föräldern vill det.
Länderna ska komma överens om hur de ska hjälpa
barn och föräldrar så att de kan träffas.

Artikel 13, 14 och 15 handlar om att barnet
har rätt att säga vad det tycker.
Barnet har rätt att tänka fritt,
att tro på vilken gud det vill
och att vara med i olika föreningar.

Artikel 16 handlar om att barnet har rätt till privatliv.
Det kan till exempel vara att föräldrar inte ska
läsa sina barns brev och dagböcker.
Det kan också vara att barnet ska kunna stänga en dörr
och få vara i fred när det går på toaletten i skolan.

Artikel 17 handlar om att barnet har rätt att läsa
bra tidningar och böcker och få information
på annat sätt, till exempel radio, TV och Internet.
Länderna ska ha lagar som skyddar barnet
mot filmer och texter som kan skada barnet.

Artikel 18 handlar om att det är föräldrarna
som tillsammans har ansvaret för barnet.
Föräldrar ska alltid tänka på vad som är bäst för barnet.
Länderna ska hjälpa föräldrarna
så att de kan vara bra föräldrar.
Ett sätt att hjälpa föräldrarna är att det finns bra förskola
där barn kan vara när föräldrarna arbetar.

Artikel 19 handlar om att skydda barn
mot våld hemma.
Länderna ska skydda barn
mot föräldrar och andra vuxna
som slår barnet, är elaka mot barnet,
eller tar hand om barnet dåligt på något annat sätt.
Det kan vara att föräldrarna
missbrukar alkohol eller narkotika
eller att föräldrarna utnyttjar barnet sexuellt.

Artikel 20 och 21 handlar om barn som inte kan bo
hemma hos sin familj.
Länderna ska se till att barnet får bo
i en annan familj.
Det bästa är om barnet får bo hos släktingar.
Ibland kan ett barn adopteras av en familj
i ett annat land.
Myndigheter och domstolar som bestämmer
var barn ska bo ska alltid tänka på barnets bästa.

Artikel 22 handlar om barn som är flyktingar.
Länderna lovar att ge barn som kommer till landet
skydd och hjälp.
Det gäller både barn som kommer ensamma
och barn som kommer med sina föräldrar.
Ett ensamt barn ska få hjälp att hitta sina föräldrar.
Om man inte kan hitta föräldrarna eller andra släktingar
ska barnet få samma skydd och hjälp som andra barn får
när de inte kan bo hos sina föräldrar.

Artikel 23 handlar om barn med funktionshinder.
Länderna ska se till
att barn med funktionshinder får bra liv.
Barn med funktionshinder ska kunna gå i skolan
och vara med i samhället på andra sätt.
Barnet och barnets familj ska få den hjälp de behöver.
Hjälpen ska vara gratis eller så billig
att människor har råd att ta emot hjälp.
Länder ska tillsammans lära sig mer om
hur de kan hjälpa barn med funktionshinder på bra sätt.
Rika länder ska hjälpa fattiga länder.

Artikel 24 handlar om barnets rätt till hälsovård
och sjukvård.
Länderna lovar att göra allt de kan
för att barn ska få bra hälsa.
Alla barn har rätt att få vård när de är sjuka.
Kvinnor som väntar barn
och mammor med nyfödda barn
ska få bra vård.
Föräldrar ska få lära sig hur de ska mata
och vårda sitt barn.
Rika länder ska hjälpa fattiga länder.

Artikel 25 handlar om barn som inte bor hemma
hos sina föräldrar.
Den myndighet som har ansvar för barnet
ska se till att barnet får bra vård eller behandling.

Artikel 26 och 27 handlar om barnets rätt till trygghet.
Familjer ska få hjälp så att barnet har det bra
även om föräldrarna är fattiga, sjuka eller arbetslösa.
En förälder som inte bor med barnet ska också ta ansvar
för sitt barn.
Det kan vara att betala
så att barnet får mat, kläder, bostad
och annat som barnet behöver.

Artikel 28 handlar om barnets rätt att gå i skolan.
Alla barn ska gå i grundskolan.
Det ska vara gratis.
Länderna ska se till att fler barn får gå i gymnasiet
och annan högre utbildning.
Rika länder ska hjälpa fattiga länder.

Artikel 29 handlar om vad barnet ska lära sig i skolan.
Varje barn ska få utvecklas så mycket det går.
Barnet ska vara väl förberett för sitt liv som vuxen.
Barnet ska lära sig om mänskliga rättigheter
och att alla människor är lika mycket värda.
Barnet ska också lära sig att vara rädd om naturen.

Artikel 30 handlar om barn som tillhör minoriteter
eller ursprungsfolk.
I Sverige finns barn som är samer, Sverigefinnar,
tornedalingar, romer och judar.
De har rätt till sitt språk, sin kultur och sin religion.
Artikel 32 handlar om att skydda barnet
mot farligt arbete.

Artikel 33 handlar om att skydda barnet
mot narkotika.

Artikel 31 handlar om att
barnet har rätt till lek,
vila och fritid.

Artikel 34 handlar om att skydda barnet mot att vuxna
tvingar dem till sex
eller att barnet tvingas att sälja sex.

Artikel 35 och 36 handlar om att skydda barnet
mot att bli utnyttjat på något annat sätt.
Det kan vara att någon säljer ett barn
för att barnet ska arbeta i en fabrik.
Det kan vara att någon tar ett barn från föräldrarna
för att sälja barnet till en annan familj.
Men det är också ett skydd mot alla andra sätt
att utnyttja barn som någon kan komma på.

Artikel 37 handlar om att skydda barnet
mot dödsstraff, livstids fängelse och tortyr.
Tortyr är när man plågar en person
för att den ska berätta något.
När det är en rättegång mot ett barn har barnet rätt
att få hjälp av en jurist,
en person som har kunskap om lagar.
Barn som sitter i fängelse får inte bli dåligt behandlade.
Barn ska inte vara i samma fängelse som vuxna.
Barn som sitter i fängelse ska kunna få besök av
sin familj och brevväxla med sin familj.

Artikel 38 handlar om att barn inte ska vara soldater.

Artikel 39 handlar om att länderna ska hjälpa barn
som har blivit utnyttjade så att barnet kan må bra
och leva ett vanligt liv.
Det kan vara barn som har varit soldater i krig.

Artikel 40 handlar om barn som är misstänkta
för något brott.
Länderna lovar att behandla barnet bra
och att ge barnet en rättvis rättegång.

Artikel 41 handlar om att länderna gärna får
göra mer än det som står i konventionen
för att ge barnet rättigheter.

Artikel 42 handlar om att länderna lovar att se till
att både barn och vuxna vet vilka regler
som finns i barnkonventionen.

Artiklarna 43-54 är regler för hur länderna ska göra
för att följa barnkonventionen.
Kommittén för barnets rättigheter

I FNs hus i staden Genève i Schweiz
arbetar en grupp människor som ska se till
att länderna följer reglerna i barnkonventionen.
Det är FNs kommitté för barnets rättigheter.
Länderna ska då och då lämna rapporter
till FN-kommittén.

Länderna lovar också att människor i landet
ska få läsa rapporterna för att kunna diskutera
vad som är bra och dåligt för barnen i landet.
Det är Socialdepartementet som gör den svenska
regeringens rapporter.
Det går att beställa Sveriges rapporter gratis
från Socialdepartementet.

I FN-kommittén arbetar arton personer.
De kommer från olika länder
och alla är barnexperter.
Experterna läser ländernas rapporter.
Ibland finns det flera rapporter från samma land.
Föreningar som arbetar för barnets rättigheter
kan göra egna rapporter om hur barn har det i landet.

Sedan har FN-kommittén ett möte.
Några personer som arbetar för landets regering
kommer dit.
De får svara på frågor om vad de har gjort för barn
och vad de tänker göra för att det ska bli bättre.

FN-kommittén är ingen domstol.
Den kan inte straffa länder som låter bli
att följa reglerna i barnkonventionen.
Men FN-kommittén kan ge förslag på
vad länderna kan göra för att det ska bli bättre.
Ibland kan länderna få hjälp av FN
eller av andra länder.
Meningen är att barn ska få sina rättigheter.
FN-kommittén arbetar
på flera olika sätt

FN-kommittén kan kalla en regering till ett möte
när som helst.
Det kan vara om FN får veta att barn
blir mycket dåligt behandlade i ett land.
Kanske har något barn skrivit ett brev
till FN-kommittén och talat om vad som händer.

FN-kommittén kan ordna möten för att prata om
särskilda problem.
Det har varit möten om barn i krig,
barn som har farliga arbeten,
flickors rättigheter och
barn som sitter i rullstol eller har andra funktionshinder.
Fler länder har börjat tänka
på barns rättigheter

Naturligtvis följer inte alla länder reglerna
i barnkonventionen.
En del länder bryter mot många regler.
I en del fattiga länder har barn farliga arbeten.
Det är kanske så att flickor
och barn med funktionshinder inte får gå i skolan.
De flesta länder har svårt att följa alla regler.
Också Sverige har fått kritik av FN-kommittén.

Men politiker i många länder har börjat
tänka mer på barns rättigheter
när de bestämmer olika saker.
Flera länder har fått nya lagar som är bra för barn.
I flera länder arbetar nu barnombudsmän
som kontrollerar att landet följer reglerna.
I Sverige finns Barnombudsmannen sedan år 1993.
Lärare och andra som arbetar med barn
får lära sig om barnets rättigheter.

Nya föreningar har börjat arbeta för barnets rättigheter.
Biståndsorganisationer tänker mer på
vad som är bra för barn när de hjälper människor
i fattiga länder.
De här sakerna har länder visat
i sina rapporter till kommittén
för barnets rättigheter.

Men nästan inget land har kunnat visa
att de gör på något nytt sätt
när det gäller att fråga barn
vad de tycker.
I artikel 12 står det att länderna
ska se till att barn ska få säga
vad de tycker
och vara med och påverka.
FN-kommittén har sagt
till ländernas regeringar
att de ska ge barn
mer att säga till om i skolan.
Barnets rättigheter i framtiden

Barnkonventionen har funnits sedan 1989.
Nästan alla länder har lovat att följa reglerna.
De flesta länder har lämnat rapporter
till FN-kommittén.

Nu är det dags att se till att barnen verkligen
får de rättigheter som finns i konventionen.
Därför är det viktigt att människor vet
vilka regler som finns i konventionen.
Då kan de börja diskutera hur det kan bli bättre
för barn i Sverige och i andra länder.

——————————————

Det här är Utrikesdepartementets skrift Konventionen om barnets rättigheter omskriven till lättläst, publicerad på boiu.se med tillstånd från Utrikesdepartementet.
Skriften finns också som pdf här.

Thomas Hammarberg har skrivit texten.
Lena Erika Falk på Centrum för lättläst har skrivit
den lättlästa texten.

Den lättlästa texten är skriven med korta meningar
och utan så många svåra ord.
Men allt det viktiga finns med.

Exemplar av skriften kan beställas kostnadsfritt
från
Utrikesdepartementet
Press-, informations- och kommunikationsenheten
103 39 Stockholm
Telefon: 08 – 405 10 00
E-post: information-ud@foreign.ministry.se

Webb: www.ud.se