Argument för att inrätta lokala fristående barnombud nära barn i hela landet

Det räcker inte med välskrivna lagar för att säkra barns rättigheter. De måste också tillämpas på det sätt som var avsikten. Vi behöver fortsatt sträva efter att uppnå rättigheterna för alla barn i hela samhället. Oavsett om det går att följa upp juridiskt eller ej.

Den nationella nivån, staten, behöver ta ett ansvar för att ge stöd till lokal/regional struktur för implementering av barnets rättigheter – inte bara klagomålsstrukturer, utan mer progressivt, att barn inte ska behöva klaga för att få sina rättigheter tillgodosedda. Det är för många områden i ett barns liv och uppväxt där varken barn eller vårdnadshavare skulle ha tillräcklig kännedom om problematik eller möjlighet att klaga för att förlita sig på att rättigheter ska tillgodoses utifrån ett åtgärdande perspektiv.

Varför fristående?

• Civilsamhället har särskilt bra förutsättning att arbeta med detta via sin flexibilitet, att kunna agera friare i relation till offentliga strukturer och möjlighet att säga som det är.
• Kan inge förtroende och få tillit från medborgare – många drar sig för att kontakta myndigheter/kommun/region– kan ha haft problem just med den verksamheten.
• Neutral part till exempel i dialoger med barn och unga, företräder inte politiskt styre.
• Kan driva barnrättsfrågor oavsett aktuell politisk majoritet.
• Fungera som visselblåsarfunktion i barnrättsfrågor.
• Långsiktighet – större risk att plocka bort en liknande funktion från egen regi, t ex om initiativ kom från annan majoritet eller hänvisning till ekonomi. Detta har vi sett hända på flera håll i landet.
• Kan driva på, stötta, ifrågasätta, vara flexibel och kreativ för helhetsuppdraget kring att se till att kunskaper är tillräckliga, att luckor upptäcks och fylls igen och att barn och unga kan göra sina röster hörda, såväl i individfrågor som på gruppnivå.

Viktiga komponenter för ett verkningsfullt fristående lokalt barnombud

• Vara nära – både barn och de vuxna som arbetar med och tar beslut som berör barnen. Det handlar både om relationer och kännedom om verksamheter och beslut. Därmed också viktigt med samverkan med kommun, region och länsstyrelse för att kunna få inflytande och mandat.
• Lokal förankring kan även innebära ekonomisk insats och kan bli en slags kvalitetskontroll. Ställer dock också höga krav på kommun och region att våga bli ifrågasatt och inte kunna styra helt.
• Vara mer än en person – för ökad möjlighet till kontinuitet och bredd av kompetenser och erfarenheter. Barnrätt är ett komplext område som inte enbart är sociologi, pedagogik, juridik eller statsvetenskap utan alla perspektiv samtidigt.
• Ta ett helhetsgrepp om barnets rättigheter – både ur perspektivet främja, förebygga och åtgärda (med fokus på de första två) och att arbeta med alla de olika verksamheter som påverkar barns liv. Hälso-och sjukvård, förskola, skola, fritid, kultur och stadsplanering för att nämna några.
• Lära av barn och unga. Träffa många barn och lyssna på deras tankar.
• Ha tålamod – tänka långsiktigt och ha långsiktig finansiering. Det tar tid att förändra strukturer.

Efter 35 år är det hög tid att fler följer efter Uppsala.

Argument från statliga utredningar

Flera statliga utredningar har identifierat ett behov av att inrätta någon form av oberoende barnombud för att tillgodose enskilda barns rättigheter.

Utredningen om barns och ungas rätt vid tvångsvård. Förslag till ny LVU (SOU 2015:71)

Utredningen anser att mycket talar för att det behövs en oberoende instans, dit barn och unga kan vända sig om de upplever att deras rättigheter kränks. Utredningen gör bedömningen att det bör vara en regional och operativ barnombudsfunktion. Barn och unga efterfrågar möjligheten till personlig kontakt vilket kräver rimlig geografisk närhet. Samtidigt måste verksamheten ha en viss volym för att upprätthålla kompetens och legitimitet, vilket talar för en regional verksamhet. Ytterligare ett skäl är att det ökar förutsättningarna för likvärdighet i landet. Små kommuner har sannolikt inte underlag för eller möjligheter i övrigt att fullt ut erbjuda en barnombudsfunktion. För att komplettera de myndigheter och organisationer som i dag erbjuder information och rådgivning måste verksamheten också kunna agera i barnets eller den unges sak.

Barnrättighetsutredningen (SOU 2016:19)

Regeringen bör utreda hur etablering av oberoende, lokala barnrättighetsbyråer kan främjas ekonomiskt. Med barnrättighetsbyråer avser vi byråer dit barn ska kunna vända sig för att få information och individuellt stöd för att få sina rättigheter tillgodosedda. Barnrättighetsbyråerna bör vara fristående från den statliga och kommunala organisationen och utgöra ett komplement till det stöd och de insatser som myndigheter och andra organisationer från det civila samhället erbjuder. 

Utredningen Framtidens socialtjänst (SOU 2020:47)

Det finns ett behov av att utreda om ett barnombud skulle kunna bidra till att barn i kontakten med socialtjänsten känner sig mer delaktiga, väl bemötta, trygga och lyssnade på. 

Kommittédirektiv angående Barns möjligheter att klaga och utkräva sina rättigheter enligt barnkonventionen (Dir-2022-35)

Uppdraget ska redovisas senast den 28 augusti 2023. Direktivet utgår från Barnkonventionens tredje tilläggsprotokoll. I direktivet ingår uppdraget:

• att se över möjligheterna att staten bidrar till att etablera barnombud inom civilsamhällesorganisationer

Från uppdraget: Det civila samhället spelar en viktig roll och bidrar i arbetet med att tillgodose barnets rättigheter. Det kan finnas skäl att inrätta särskilda funktioner inom civilsamhället för att erbjuda stöd till barn, så kallade barnombud eller barnrättsbyråer. Utgångspunkten för ett barnombud är att funktionen ska komplettera det stöd som andra aktörer ger barn. Innebörden av funktionen ska inte vara att rättsligt företräda barn i enskilda ärenden. 

Ur rapporten 2023 från FN:s barnrättskommitté

• Det rekommenderas att Sverige ska etablera ett nationellt organ som ska koordinera konventionens implementering på central, regional och kommunal nivå, samt i olika sektorer så som utbildning, hälso- och sjukvård, socialtjänst och rättssystem.
• Sverige ska förespråka institutionaliserat samarbete mellan kommuner och regioner för att öka kvalitéten och tillgången på tjänster för barn och familjer.

Liknande struktur

I Sverige finns inom civilsamhället så kallade antidiskrimineringsbyråer som erbjuder enskilda personer råd, stöd och juridisk hjälp i frågor som rör diskriminering. Funktionen är reglerad genom förordningen (2002:989) om statligt stöd för verksamhet som förebygger och motverkar diskriminering.