Vem är du?

Jag är ett barn Jag är en ungdom Jag är vuxen nära barn Jag är vuxen som möter barn Jag är politiker / tjänsteperson

Barnkonventionen

Om Barnkonventionen för vuxna och unga

Barnkonventionen syftar till att ge alla barn rätt att behandlas med respekt och att få komma till tals. Varje människa under 18 år räknas som barn.

Barnkonventionens berättar vilka rättigheter som ska gälla för alla barn i hela världen.

Konventionen handlar om vad varje barn har rätt till. Föräldrar och familjen har stort ansvar enligt konventionen, men samtidigt får staten ansvar för att skydda barnet mot vanvård, utnyttjande och övergrepp.

Om Barnkonventionen i läroploaner och principerna i svenska lagar kan du läsa här.

Register över innehållet i artiklarna hittar du här.

  • 41 sakartiklar

    Av barnkonventionens 54 artiklar är 41 ”sakartiklar”. De slår fast vilka rättigheter varje barn ska ha. Resten av artiklarna handlar om hur staterna ska arbeta med konventionen.

    Sakartiklarna ska läsas som en helhet. Det går med andra ord inte att läsa en sakartikel utan att bry sig om vad som står i de andra. Man brukar tala om att konventionen är ”hel och odelbar”.

    Fyra huvudprinciper

    Fyra av artiklarna i barnkonventionen är vägledande för hur helheten ska tolkas. Artikel 2, 3, 6 och 12 kallas för de fyra huvudprinciperna. När man läser övriga artiklar ska huvudprinciperna hela tiden finnas med som en grund för läsningen.

    Artikel 2: Alla barn är lika mycket värda. Ingen får diskrimineras. Barnkonventionen gäller för alla barn som befinner sig i ett land som har antagit den.

    Artikel 3: Det som bedöms vara barnets bästa ska ”i första hand beaktas” vid alla åtgärder som rör barn. Vad som är barnets bästa måste avgöras i varje enskilt fall och hänsyn ska tas både till barnets behov och åsikter.

    Artikel 6: varje barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling. Artikeln handlar inte bara om barnets fysiska hälsa utan också om den andliga, moraliska, psykiska och sociala utvecklingen.

    Artikel 12: barnet har rätt att bilda och uttrycka sina åsikter i alla frågor som rör barnet. Den som tar beslut om barn ska beakta åsikterna med hänsyn till barnets ålder och mognad.

  • FN:s barnkonvention, kort version

    Det här är en förkortad version av Barnkonventionen, publicerad på boiu.se med tillstånd från Rädda Barnen. Du kan läsa samma text på Rädda Barnens hemsida.

    Artikel 1

    Ett barn – det är varje människa under 18 år.
    Artikel 2

    Alla barn har samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras.
    Artikel 3

    Barnets bästa ska alltid komma i första rummet.
    Artikel 4

    Konventionsstaterna ska sträva efter att till det yttersta av sina tillgängliga resurser söka förverkliga barnets sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter. När resurserna inte räcker till bör man söka lösningar genom internationellt samarbete.
    Artikel 6

    Varje barn har rätt att överleva och att utvecklas.
    Artikel 7

    Barnet har rätt till ett namn och en nationalitet. Barnet har rätt, så långt det är möjligt, att få veta vilka föräldrarna är.
    Artikel 9

    Barnet ska inte hållas åtskilt från sina föräldrar mot sin vilja, utom när det är för barnets bästa. Barn som inte bor med båda föräldrarna ska ha rätt att träffa båda två regelbundet.
    Artikel 10

    Ansökningar från familjer som vill återförenas över statsgränser ska behandlas på ett positivt, humant och snabbt sätt.
    Artikel 12–15

    Barnet har rätt att uttrycka sin mening i alla frågor som berör det. När domstolar och myndigheter behandlar fall som rör barnet ska barnet höras och barnets intresse komma i första rummet. Barnets rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet ska respekteras.
    Artikel 18

    Båda föräldrarna har gemensamt det primära ansvaret för barnets uppfostran och utveckling. Barnet bästa ska för dem komma i första rummet.
    Artikel 19

    Barnet har rätt att skyddas mot fysiskt eller psykiskt våld och mot vanvård eller utnyttjande av föräldrar eller andra vårdnadshavare.
    Artikel 20–21

    Barnet, som berövats sin familjemiljö, ska ha rätt till alternativ omvårdnad. Vid adoption ska staterna säkerställa barnets bästa i enlighet med gällande lagar.
    Artikel 22

    Flyktingbarnet har rätt till skydd och hjälp om det kommer ensamt eller tillsammans med föräldrar eller annan person.
    Artikel 23

    Varje barn med fysiskt eller psykiskt handikapp har rätt till ett fullvärdigt och anständigt liv som möjliggör dess aktiva deltagande i samhället.
    Artikel 24

    Barnet har rätt till hälso- och sjukvård. Alla länder ska arbeta för att minska spädbarnsdödligheten och bekämpa sjukdomar och undernäring och avskaffa traditionella, hälsofarliga sedvänjor. Gravida och nyblivna mammor har rätt till hälsovård.
    Artikel 28–29

    Barnet har rätt till gratis grundskoleutbildning. Undervisningen bör förbereda barnet för livet, utveckla respekt för mänskliga rättigheter och fostra i en anda av förståelse, fred , tolerans och vänskap mellan folken.
    Artikel 30

    Barnet, som tillhör minoritetsgrupper eller ursprungsbefolkningar, har rätt till sitt språk, sin kultur och religion.
    Artikel 31

    Barnet har rätt till lek, vila och fritid.
    Artikel 32

    Barnet har rätt att skyddas mot ekonomiskt utnyttjande samt mot hårt arbete som skadar eller hindrar barnets skolgång och äventyrar barnets hälsa.
    Artikel 33

    Barnet har rätt att skyddas från olaglig användning av narkotika.
    Artikel 34

    Barnet har rätt att skyddas mot alla former av sexuella övergrepp och mot att utnyttjas i prostitution och pornografi.
    Artikel 35

    Bortförande, försäljning eller handel med barn ska förhindras.
    Artikel 37

    Inget barn får utsättas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling och bestraffning. Inget barn får olagligt eller godtyckligt berövas sin frihet. Barnet får inte bestraffas med livstids fängelse eller dödsstraff. Varje frihetsberövat barn ska behandlas humant och med respekt. Barnet har rätt att snarast möjligt få juridisk hjälp. Barnet i fängelse har rätt till kontakt med och besök av sin familj.
    Artikel 38

    Konventionsstater skall vidta alla lämpliga åtgärder för att tillförsäkra att barn under 18 år inte deltar i väpnade konflikter. Barn får inte heller användas eller rekryteras av gerillarörelser m fl.
    Artikel 39

    Barnet som blivit offer för vanvård, utnyttjande, försummelse, tortyr, väpnade konflikter eller annan omänsklig behandling har rätt till rehabilitering och social återanpassning.
    Artikel 40

    Barnet, som är anklagat för brott eller blivit dömt för straffbara handlingar, har rätt till en behandling som främjar barnets känsla för värdighet och för andras mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.
    Artikel 41

    Rättigheterna i konventionen gäller inte om andra nationella lagar ger barnet större möjligheter att förverkliga rättigheterna.
    Artikel 42

    De stater som anslutit sig till konventionen åtar sig att göra konventionens bestämmelser och principer allmänt kända bland vuxna och barn.

    Artikel 43–45

    Bestämmelser om hur alla länder som anslutit sig till konventionen ska arbeta för att förverkliga den. En övervakningskommitté inom FN granskar konventionsstaternas rapporter. FN-organ och frivilligorganisationer kan också delta med information till FN.
    Artikel 46–54

    Regler om hur stater kan ansluta sig till konventionen och när dessa börjar gälla. En reservation som strider mot denna konventions ändamål och syfte skall inte tillåtas.

  • FN:s barnkonvention, lättläst

    Det här är Utrikesdepartementets skrift Konventionen om barnets rättigheter omskriven till lättläst, publicerad på boiu.se med tillstånd från Utrikesdepartementet.
    Skriften finns också som pdf här.

    Barnets rättigheter

    Idén om barnets rättigheter

    I början av 1900-talet var det ett stort krig i Europa,
    första världskriget.
    Barn hade det mycket svårt under kriget.
    Men regeringarna tyckte inte att de hade något ansvar
    för barnen i de länder de krigade mot.
    De barnen var fiendens barn.

    Några människor tyckte att det här var fel.
    Efter kriget startade de föreningen Rädda barnen
    i Storbritannien och Sverige.
    Rädda barnen sade att vi alla har ansvar för alla barn.
    Rädda barnen ville ha regler som skyddar barnets
    rättigheter.

    Efter första världskriget började länder att samarbeta
    för att det inte skulle bli krig igen.
    Länderna bildade Nationernas förbund.
    Men det blev krig igen.
    Efter andra världskriget bildade länderna
    Förenta nationerna, FN.
    I FN arbetar länderna tillsammans för fred.

    Både Nationernas förbund och FN har skrivit
    deklarationer om barnets rättigheter.
    I deklarationerna sade ledarna i världens länder
    att de tycker att det är viktigt med barnets rättigheter.
    Men regeringarna lovade ingenting.

    Därför arbetade Rädda barnen och andra föreningar
    för att få en konvention om barnets rättigheter.
    I en konvention finns det regler.
    Den regering som skriver på en konvention lovar
    att följa reglerna.

    Nästan alla länder har skrivit på

    Arbetet med konventionen om barnets rättigheter
    började 1979.
    1989 var den nya barnkonventionen klar.
    Nu har nästan alla länder skrivit på konventionen.
    Ländernas regeringar lovar att följa reglerna.

    FN har flera olika konventioner
    om mänskliga rättigheter.
    Men ingen annan konvention har fått så stort stöd
    av världens länder.
    Varför? Det beror på flera olika saker.
    Människor har mer och mer läst och sett i TV
    hur krig, fattigdom och orättvisor drabbar barn.
    Många föreningar har talat om för politiker
    hur barn har det.
    Fler och fler politiker har förstått att det är viktigt
    med barnets rättigheter.

    Alla rättigheter för alla barn

    Konventionens rättigheter ska gälla för alla barn
    i alla länder.
    Konventionen säger att det är regeringen i varje land
    som ska skydda barnet och ta ansvar för
    att barnet får sina rättigheter.

    Många länder är fattiga.
    De har inte pengar till att ge barn olika rättigheter.
    Men det står i reglerna att de ska göra allt vad de kan.
    Regeringar kan också be andra länder om hjälp.
    Det står i reglerna att länder ska samarbeta
    för barnets rättigheter.

    Det finns olika sorters mänskliga rättigheter.
    FN har flera olika konventioner
    om mänskliga rättigheter.
    En form av rättighet är att alla människor
    ska få säga vad de tycker
    och vara med i föreningar.
    En annan form av rättighet är att människor
    ska få äta sig mätta
    och lära sig att läsa och skriva.
    Ledarna i olika länder har inte varit överens om
    vilken sorts rättigheter som är viktigast.

    I konventionen om barnets rättigheter finns
    alla sorters rättigheter med.
    Alla sorters rättigheter är lika viktiga.

    Viktiga regler

    De olika reglerna i konventionen om barnets rättigheter
    kallas för artiklar.
    Det finns 54 olika artiklar.

    Alla regler är lika viktiga.
    Men det är ändå några artiklar som är bra att läsa först
    och att komma ihåg.
    I artiklarna 2, 3, 6 och 12 finns viktiga regler.
    När du läser de andra artiklarna ska du tänka på
    vad som står i de här artiklarna.

    Artikel 2 handlar om att reglerna gäller för alla barn.
    Alla barn är lika mycket värda.
    Inga barn får bli diskriminerade,
    det vill säga bli sämre behandlade.
    Det har ingen betydelse vilken färg barnet
    och barnets föräldrar har på huden,
    om barnet är flicka eller pojke,
    vilket språk barnet talar,
    vilken gud barnet tror på,
    om barnet har ett funktionshinder
    eller om barnet är rikt eller fattigt.
    Mobbning i skolan kan till exempel
    vara diskriminering.

    Artikel 3 handlar om barnets bästa.
    Politiker, myndigheter och domstolar ska alltid tänka på
    vad som är bäst för barn
    när de bestämmer sådant som gäller barn.
    I artikeln står det att barnets bästa ska komma
    i främsta rummet.
    Det betyder att det ibland finns saker som är viktigare
    än barnets bästa.
    Men politikerna måste alltid kunna visa att de också
    har tänkt på barnen.

    Artikel 6 handlar om att barnet har rätt
    till liv och utveckling.
    Rätt till liv betyder att länderna ska se till att barn
    inte blir dödade.
    Det kan vara både att barn inte blir dödade i krig
    och att barn får vård och mediciner när de är sjuka
    så att de inte dör av sjukdomar.
    Rätt till utveckling betyder att länderna ska göra
    vad de kan för att ge barn en bra barndom.
    Barn behöver många saker för att utvecklas bra.
    Det kan vara trygghet, kärlek, mat, sjukvård,
    ett hem, möjlighet att leka och att gå i skolan.

    Artikel 12 handlar om att barnet har rätt att säga
    hur det vill ha det.
    Vuxna ska lyssna på barn.
    Myndigheter och domstolar ska
    fråga barnet vad det tycker och lyssna på barnet
    när de bestämmer saker som gäller barnet.
    Det kan vara om barnets föräldrar ska skiljas
    och de inte är överens om var barnet ska bo.
    Då ska domstolen fråga
    både mamman, pappan och barnet hur de vill ha det.
    Det kan också vara att lärarna i skolan frågar barnen
    vad de tycker innan de bestämmer saker.
    Politiker i en kommun ska fråga barn vad de tycker
    innan politikerna bestämmer hur kommunen
    ska använda sina pengar.

    De andra artiklarna i konventionen
    om barnets rättigheter

    Artikel 1 handlar om vem som är barn.
    Alla människor under 18 år är barn.

    Artikel 4 handlar om hur länderna ska göra
    för att följa reglerna i konventionen.
    Länderna ska ändra sina lagar så att lagarna
    blir bra för barn.
    Länderna ska göra allt de kan för att ge barn rättigheter.
    Rika länder ska hjälpa fattiga länder.

    Artikel 5 handlar om att länderna måste förstå
    att det är föräldrarna som har ansvar för barnet.
    Föräldrarna ska hjälpa barnet så att det får sina
    rättigheter.

    Artikel 7 och 8 handlar om att alla barn har rätt
    att veta vem han eller hon är.
    Barnet har rätt till ett namn
    och till att vara medborgare i ett land.
    Barnet har också rätt att veta
    vilka som är barnets föräldrar.

    Artikel 9 handlar om att barn alltid, när det går,
    ska få vara hos sina föräldrar.
    Om föräldrarna skiljer sig har barnet rätt att träffa
    både mamma och pappa.
    Men ibland är det bäst för barnet
    att inte bo hos föräldrarna.
    Och ibland är det bäst för barnet
    att inte träffa den ena föräldern.
    Det kan vara om föräldrarna slår barnet
    eller inte kan ta hand om sitt barn.

    Artikel 10 och 11 handlar om att barn och föräldrar
    har rätt att träffa varandra även om de bor i olika länder.
    En förälder får inte flytta till ett annat land med barnen
    utan att den andra föräldern vill det.
    Länderna ska komma överens om hur de ska hjälpa
    barn och föräldrar så att de kan träffas.

    Artikel 13, 14 och 15 handlar om att barnet
    har rätt att säga vad det tycker.
    Barnet har rätt att tänka fritt,
    att tro på vilken gud det vill
    och att vara med i olika föreningar.

    Artikel 16 handlar om att barnet har rätt till privatliv.
    Det kan till exempel vara att föräldrar inte ska
    läsa sina barns brev och dagböcker.
    Det kan också vara att barnet ska kunna stänga en dörr
    och få vara i fred när det går på toaletten i skolan.

    Artikel 17 handlar om att barnet har rätt att läsa
    bra tidningar och böcker och få information
    på annat sätt, till exempel radio, TV och Internet.
    Länderna ska ha lagar som skyddar barnet
    mot filmer och texter som kan skada barnet.

    Artikel 18 handlar om att det är föräldrarna
    som tillsammans har ansvaret för barnet.
    Föräldrar ska alltid tänka på vad som är bäst för barnet.
    Länderna ska hjälpa föräldrarna
    så att de kan vara bra föräldrar.
    Ett sätt att hjälpa föräldrarna är att det finns bra förskola
    där barn kan vara när föräldrarna arbetar.

    Artikel 19 handlar om att skydda barn
    mot våld hemma.
    Länderna ska skydda barn
    mot föräldrar och andra vuxna
    som slår barnet, är elaka mot barnet,
    eller tar hand om barnet dåligt på något annat sätt.
    Det kan vara att föräldrarna
    missbrukar alkohol eller narkotika
    eller att föräldrarna utnyttjar barnet sexuellt.

    Artikel 20 och 21 handlar om barn som inte kan bo
    hemma hos sin familj.
    Länderna ska se till att barnet får bo
    i en annan familj.
    Det bästa är om barnet får bo hos släktingar.
    Ibland kan ett barn adopteras av en familj
    i ett annat land.
    Myndigheter och domstolar som bestämmer
    var barn ska bo ska alltid tänka på barnets bästa.

    Artikel 22 handlar om barn som är flyktingar.
    Länderna lovar att ge barn som kommer till landet
    skydd och hjälp.
    Det gäller både barn som kommer ensamma
    och barn som kommer med sina föräldrar.
    Ett ensamt barn ska få hjälp att hitta sina föräldrar.
    Om man inte kan hitta föräldrarna eller andra släktingar
    ska barnet få samma skydd och hjälp som andra barn får
    när de inte kan bo hos sina föräldrar.

    Artikel 23 handlar om barn med funktionshinder.
    Länderna ska se till
    att barn med funktionshinder får bra liv.
    Barn med funktionshinder ska kunna gå i skolan
    och vara med i samhället på andra sätt.
    Barnet och barnets familj ska få den hjälp de behöver.
    Hjälpen ska vara gratis eller så billig
    att människor har råd att ta emot hjälp.
    Länder ska tillsammans lära sig mer om
    hur de kan hjälpa barn med funktionshinder på bra sätt.
    Rika länder ska hjälpa fattiga länder.

    Artikel 24 handlar om barnets rätt till hälsovård
    och sjukvård.
    Länderna lovar att göra allt de kan
    för att barn ska få bra hälsa.
    Alla barn har rätt att få vård när de är sjuka.
    Kvinnor som väntar barn
    och mammor med nyfödda barn
    ska få bra vård.
    Föräldrar ska få lära sig hur de ska mata
    och vårda sitt barn.
    Rika länder ska hjälpa fattiga länder.

    Artikel 25 handlar om barn som inte bor hemma
    hos sina föräldrar.
    Den myndighet som har ansvar för barnet
    ska se till att barnet får bra vård eller behandling.

    Artikel 26 och 27 handlar om barnets rätt till trygghet.
    Familjer ska få hjälp så att barnet har det bra
    även om föräldrarna är fattiga, sjuka eller arbetslösa.
    En förälder som inte bor med barnet ska också ta ansvar
    för sitt barn.
    Det kan vara att betala
    så att barnet får mat, kläder, bostad
    och annat som barnet behöver.

    Artikel 28 handlar om barnets rätt att gå i skolan.
    Alla barn ska gå i grundskolan.
    Det ska vara gratis.
    Länderna ska se till att fler barn får gå i gymnasiet
    och annan högre utbildning.
    Rika länder ska hjälpa fattiga länder.

    Artikel 29 handlar om vad barnet ska lära sig i skolan.
    Varje barn ska få utvecklas så mycket det går.
    Barnet ska vara väl förberett för sitt liv som vuxen.
    Barnet ska lära sig om mänskliga rättigheter
    och att alla människor är lika mycket värda.
    Barnet ska också lära sig att vara rädd om naturen.

    Artikel 30 handlar om barn som tillhör minoriteter
    eller ursprungsfolk.
    I Sverige finns barn som är samer, Sverigefinnar,
    tornedalingar, romer och judar.
    De har rätt till sitt språk, sin kultur och sin religion.

    Artikel 31 handlar om att
    barnet har rätt till lek,
    vila och fritid.

    Artikel 32 handlar om att skydda barnet
    mot farligt arbete.

    Artikel 33 handlar om att skydda barnet
    mot narkotika.

    Artikel 34 handlar om att skydda barnet mot att vuxna
    tvingar dem till sex
    eller att barnet tvingas att sälja sex.

    Artikel 35 och 36 handlar om att skydda barnet
    mot att bli utnyttjat på något annat sätt.
    Det kan vara att någon säljer ett barn
    för att barnet ska arbeta i en fabrik.
    Det kan vara att någon tar ett barn från föräldrarna
    för att sälja barnet till en annan familj.
    Men det är också ett skydd mot alla andra sätt
    att utnyttja barn som någon kan komma på.

    Artikel 37 handlar om att skydda barnet
    mot dödsstraff, livstids fängelse och tortyr.
    Tortyr är när man plågar en person
    för att den ska berätta något.
    När det är en rättegång mot ett barn har barnet rätt
    att få hjälp av en jurist,
    en person som har kunskap om lagar.
    Barn som sitter i fängelse får inte bli dåligt behandlade.
    Barn ska inte vara i samma fängelse som vuxna.
    Barn som sitter i fängelse ska kunna få besök av
    sin familj och brevväxla med sin familj.

    Artikel 38 handlar om att barn inte ska vara soldater.

    Artikel 39 handlar om att länderna ska hjälpa barn
    som har blivit utnyttjade så att barnet kan må bra
    och leva ett vanligt liv.
    Det kan vara barn som har varit soldater i krig.

    Artikel 40 handlar om barn som är misstänkta
    för något brott.
    Länderna lovar att behandla barnet bra
    och att ge barnet en rättvis rättegång.

    Artikel 41 handlar om att länderna gärna får
    göra mer än det som står i konventionen
    för att ge barnet rättigheter.

    Artikel 42 handlar om att länderna lovar att se till
    att både barn och vuxna vet vilka regler
    som finns i barnkonventionen.

    Artiklarna 43-54 är regler för hur länderna ska göra
    för att följa barnkonventionen.

    Kommittén för barnets rättigheter

    I FNs hus i staden Genève i Schweiz
    arbetar en grupp människor som ska se till
    att länderna följer reglerna i barnkonventionen.
    Det är FNs kommitté för barnets rättigheter.
    Länderna ska då och då lämna rapporter
    till FN-kommittén.

    Länderna lovar också att människor i landet
    ska få läsa rapporterna för att kunna diskutera
    vad som är bra och dåligt för barnen i landet.
    Det är Socialdepartementet som gör den svenska
    regeringens rapporter.
    Det går att beställa Sveriges rapporter gratis
    från Socialdepartementet.

    I FN-kommittén arbetar arton personer.
    De kommer från olika länder
    och alla är barnexperter.
    Experterna läser ländernas rapporter.
    Ibland finns det flera rapporter från samma land.
    Föreningar som arbetar för barnets rättigheter
    kan göra egna rapporter om hur barn har det i landet.

    Sedan har FN-kommittén ett möte.
    Några personer som arbetar för landets regering
    kommer dit.
    De får svara på frågor om vad de har gjort för barn
    och vad de tänker göra för att det ska bli bättre.

    FN-kommittén är ingen domstol.
    Den kan inte straffa länder som låter bli
    att följa reglerna i barnkonventionen.
    Men FN-kommittén kan ge förslag på
    vad länderna kan göra för att det ska bli bättre.
    Ibland kan länderna få hjälp av FN
    eller av andra länder.
    Meningen är att barn ska få sina rättigheter.

    FN-kommittén arbetar
    på flera olika sätt

    FN-kommittén kan kalla en regering till ett möte
    när som helst.
    Det kan vara om FN får veta att barn
    blir mycket dåligt behandlade i ett land.
    Kanske har något barn skrivit ett brev
    till FN-kommittén och talat om vad som händer.

    FN-kommittén kan ordna möten för att prata om
    särskilda problem.
    Det har varit möten om barn i krig,
    barn som har farliga arbeten,
    flickors rättigheter och
    barn som sitter i rullstol eller har andra funktionshinder.

    Fler länder har börjat tänka
    på barns rättigheter

    Naturligtvis följer inte alla länder reglerna
    i barnkonventionen.
    En del länder bryter mot många regler.
    I en del fattiga länder har barn farliga arbeten.
    Det är kanske så att flickor
    och barn med funktionshinder inte får gå i skolan.
    De flesta länder har svårt att följa alla regler.
    Också Sverige har fått kritik av FN-kommittén.

    Men politiker i många länder har börjat
    tänka mer på barns rättigheter
    när de bestämmer olika saker.
    Flera länder har fått nya lagar som är bra för barn.
    I flera länder arbetar nu barnombudsmän
    som kontrollerar att landet följer reglerna.
    I Sverige finns Barnombudsmannen sedan år 1993.
    Lärare och andra som arbetar med barn
    får lära sig om barnets rättigheter.

    Nya föreningar har börjat arbeta för barnets rättigheter.
    Biståndsorganisationer tänker mer på
    vad som är bra för barn när de hjälper människor
    i fattiga länder.
    De här sakerna har länder visat
    i sina rapporter till kommittén
    för barnets rättigheter.

    Men nästan inget land har kunnat visa
    att de gör på något nytt sätt
    när det gäller att fråga barn
    vad de tycker.
    I artikel 12 står det att länderna
    ska se till att barn ska få säga
    vad de tycker
    och vara med och påverka.
    FN-kommittén har sagt
    till ländernas regeringar
    att de ska ge barn
    mer att säga till om i skolan.

    Barnets rättigheter i framtiden

    Barnkonventionen har funnits sedan 1989.
    Nästan alla länder har lovat att följa reglerna.
    De flesta länder har lämnat rapporter
    till FN-kommittén.

    Nu är det dags att se till att barnen verkligen
    får de rättigheter som finns i konventionen.
    Därför är det viktigt att människor vet
    vilka regler som finns i konventionen.
    Då kan de börja diskutera hur det kan bli bättre
    för barn i Sverige och i andra länder.

    ——————————————

    Det här är Utrikesdepartementets skrift Konventionen om barnets rättigheter omskriven till lättläst, publicerad på boiu.se med tillstånd från Utrikesdepartementet.
    Skriften finns också som pdf här.

    Thomas Hammarberg har skrivit texten.
    Lena Erika Falk på Centrum för lättläst har skrivit
    den lättlästa texten.

    Den lättlästa texten är skriven med korta meningar
    och utan så många svåra ord.
    Men allt det viktiga finns med.

    Exemplar av skriften kan beställas kostnadsfritt
    från
    Utrikesdepartementet
    Press-, informations- och kommunikationsenheten
    103 39 Stockholm
    Telefon: 08 – 405 10 00
    E-post: information-ud@foreign.ministry.se

    Webb: www.ud.se

  • FN:s barnkonvention, fullversion

    FN:s konvention om barnets rättigheter antagen av FN s generalförsamling den 20 november 1989.

    Inledning

    Konventionsstaterna,

    som anser att erkännandet av det inneboende värdet hos alla som tillhör människosläktet och av deras lika och obestridliga rättigheter utgör grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen, i enlighet med de principer som proklamerats i Förenta nationernas stadga,

    som beaktar att Förenta nationernas folk i stadgan på nytt bekräftat sin tro på grundläggande mänskliga rättigheter och den enskilda människans värdighet och värde och beslutat främja sociala framsteg och bättre levnadsvillkor under större frihet,

    som erkänner att Förenta nationerna i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och i de internationella konventionerna om mänskliga rättigheter proklamerat och kommit överens om att varje människa är berättigad till alla de fri- och rättigheter som däri anges, utan åtskillnad av något slag, såsom ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, som erinrar om att Förenta nationerna i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna proklamerat att barn har rätt till särskild omvårdnad och hjälp,

    som är övertygade om att familjen, såsom den grundläggande enheten i samhället och den naturliga miljön för alla dess medlemmars och särskilt för barnens utveckling och välfärd, bör ges nödvändigt skydd och stöd så att den till fullo kan ta på sig sitt ansvar i samhället,

    som erkänner att barnet, för att kunna uppnå en fullständig och harmonisk utveckling av sin personlighet, bör växa upp i en familjemiljö, i en miljö präglad av lycka, kärlek och förståelse,

    som anser att barnet till fullo bör förberedas för ett självständigt liv i samhället och uppfostras enligt de ideal som proklamerats i Förenta nationernas stadga, och särskilt i en anda av fred, värdighet, tolerans, frihet, jämlikhet och solidaritet,

    som beaktar att behovet att ge barnet särskild omvårdnad fastslagits i 1924 års Genèvedeklaration om barnets rättigheter och i deklarationen om barnets rättigheter, som antogs av generalförsamlingen den 20 november 1959, och erkänts i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (särskilt artiklarna 23 och 24), den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (särskilt artikel 10) samt i stadgar och tillämpliga instrument för fackorgan och internationella organisationer som arbetar med barns välfärd,

    som beaktar att ”barnet på grund av sin fysiska och psykiska omognad behöver särskilt skydd och särskild omvårdnad, inklusive lämpligt rättsligt skydd, såväl före som efter födelsen”, såsom anges i deklarationen om barnets rättigheter,

    som erinrar om bestämmelserna i deklarationen om sociala och rättsliga principer rörande skydd av och omsorg om barn, särskilt med hänsyn till nationell och internationell placering i familjehem och adoption; Förenta nationernas minimistandardregler för rättskipning rörande ungdomsbrottslighet (Pekingreglerna) samt deklarationen om skydd av kvinnor och barn i nödsituationer och vid väpnad konflikt,

    som erkänner att det i alla länder i världen finns barn som lever under exceptionellt svåra förhållanden och att sådana barn kräver särskild uppmärksamhet,

    som tar vederbörlig hänsyn till vikten av varje folks traditioner och kulturella värden när det gäller barnets skydd och harmoniska utveckling.

    som erkänner betydelsen av internationellt samarbete för att förbättra barns levnadsvillkor i varje land, särskilt i utvecklingsländerna,

    har kommit överens om följande:

    Del I

    Artikel 1
    I denna konvention avses med barn varje människa under 18 års ålder, om inte barnet blir myndigt tidigare enligt den lag som gäller för barnet.

    Artikel 2
    1. Konventionsstaterna ska respektera och tillförsäkra varje barn inom deras jurisdiktion de rättigheter som anges i denna konvention utan åtskillnad av något slag, oavsett barnets eller dess förälders eller vårdnadshavares ras, hudfärg, kön, språk, religion, politiska eller annan åskådning, nationella, etniska eller sociala ursprung, egendom, funktionsnedsättning, börd eller ställning i övrigt.

    2. Konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att barnet skyddas mot alla former av diskriminering eller bestraffning på grund av föräldrars, vårdnadshavares eller familjemedlemmars ställning, verksamhet, uttryckta åsikter eller tro.

    Artikel 3
    1. Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa.

    2. Konventionsstaterna åtar sig att tillförsäkra barnet sådant skydd och sådan omvårdnad som behövs för dess välfärd, med hänsyn tagen till de rättigheter och skyldigheter som tillkommer dess föräldrar, vårdnadshavare eller andra personer som har juridiskt ansvar för barnet, och ska för detta ändamål vidta alla lämpliga lagstiftningsåtgärder och administrativa åtgärder.

    3. Konventionsstaterna skall säkerställa att institutioner, tjänster och inrättningar som ansvarar för omvårdnad eller skydd av barn uppfyller av behöriga myndigheter fastställda normer, särskilt vad gäller säkerhet, hälsa, personalens antal och lämplighet samt behörig tillsyn.

    Artikel 4
    Konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga lagstiftningsåtgärder, administrativa åtgärder och andra åtgärder för att genomföra de rättigheter som erkänns i denna konvention. I fråga om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter ska konventionsstaterna till fullo utnyttja sina tillgängliga resurser för att vidta sådana åtgärder. Vid behov ska sådana åtgärder vidtas inom ramen för det internationella samarbetet.

    Artikel 5
    Konventionsstaterna ska respektera det ansvar och de rättigheter och skyldigheter som tillkommer föräldrar eller, där så är tillämpligt, medlemmar av den utvidgade familjen eller gemenskapen enligt lokal sedvänja, vårdnadshavare eller andra personer som har juridiskt ansvar för barnet, att på ett sätt som står i överensstämmelse med den fortlöpande utvecklingen av barnets förmåga ge lämplig ledning och råd då barnet utövar de rättigheter som erkänns i denna konvention.

    Artikel 6
    1. Konventionsstaterna erkänner varje barns inneboende rätt till livet.

    2. Konventionsstaterna ska till det yttersta av sin förmåga säkerställa barnets överlevnad och utveckling.

    Artikel 7
    1. Barnet ska registreras omedelbart efter födelsen och från födelsen ha rätt till ett namn, rätt att förvärva ett medborgarskap och, så långt det är möjligt, rätt att få veta vilka dess föräldrar är och få deras omvårdnad.

    2. Konventionsstaterna ska säkerställa genomförandet av dessa rättigheter i enlighet med sin nationella lagstiftning och sina åtaganden enligt tillämpliga internationella instrument på detta område, särskilt i de fall då barnet annars skulle vara statslöst.

    Artikel 8
    1. Konventionsstaterna förbinder sig att respektera barnets rätt att behålla sin identitet, inklusive medborgarskap, namn och släktförhållanden såsom dessa erkänns i lag, utan olagligt ingripande.

    2. Om ett barn olagligt berövas en del av eller hela sin identitet, ska konventionsstaterna ge lämpligt stöd och skydd i syfte att snabbt återupprätta barnets identitet.

    Artikel 9
    1. Konventionsstaterna ska säkerställa att ett barn inte skiljs från sina föräldrar mot deras vilja utom i de fall då behöriga myndigheter, som är underställda rättslig prövning, i enlighet med tillämplig lag och tillämpliga förfaranden, bedömer att ett sådant åtskiljande är nödvändigt för barnets bästa. Ett sådant beslut kan vara nödvändigt i ett särskilt fall, t.ex. vid övergrepp mot eller vanvård av barnet från föräldrarnas sida eller då föräldrarna lever åtskilda och ett beslut måste fattas om var barnet ska bo.

    2. Vid förfaranden enligt punkt 1 i denna artikel ska alla berörda parter beredas möjlighet att delta i förfarandet och att lägga fram sina synpunkter.

    3. Konventionsstaterna ska respektera rätten för det barn som är skilt från den ena av eller båda föräldrarna att regelbundet upprätthålla ett personligt förhållande till och direkta kontakter med båda föräldrarna, utom då detta strider mot barnets bästa.

    4. Då ett sådant åtskiljande är följden av åtgärder som en konventionsstat tagit initiativet till, t.ex. frihetsberövande, fängslande, förvisning, utvisning eller dödsfall (inklusive dödsfall oavsett orsak medan personen är frihetsberövad) som rör den ena av eller båda föräldrarna eller barnet, ska den konventions- staten på begäran ge föräldrarna, barnet eller, där så är lämpligt, någon annan medlem av familjen väsentliga upplysningar om var den eller de frånvarande familjemedlemmarna vistas, såvida inte lämnandet av upplysningarna skulle vara till skada för barnet.

    Konventionsstaterna ska vidare säkerställa att framställandet av en sådan begäran inte i sig medför negativa följder för den eller de personer som berörs.

    Artikel 10
    1. I enlighet med konventionsstaternas skyldighet under artikel 9.1 ska ansökningar från ett barn eller dess föräldrar om att resa in i eller lämna en konventionsstat i familjeåterföreningssyfte behandlas på ett positivt, humant och skyndsamt sätt av konventionsstaterna. Konventionsstaterna ska vidare säkerställa att framställandet av en sådan begäran inte medför negativa följder för de sökande och medlemmar av deras familj.

    2. Ett barn vars föräldrar är bosatta i olika stater ska ha rätt, utom i undantagsfall, att regelbundet upprätthålla ett personligt förhållande till och direkta kontakter med båda föräldrarna. Konventionsstaterna ska för detta ändamål och i enlighet med sin skyldighet under artikel 9.1 respektera barnets och dess föräldrars rätt att lämna ett land, inklusive sitt eget, och att resa in i sitt eget land. Rätten att lämna ett land ska endast vara underkastad sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som är nödvändiga för att skydda den nationella säkerheten, rättsordningens grunder (ordre public), folkhälsan eller den allmänna moralen eller andra personers fri- och rättigheter samt är förenliga med övriga rättigheter som erkänns i denna konvention.

    Artikel 11
    1. Konventionsstaterna ska vidta åtgärder för att bekämpa olovligt bortförande och kvarhållande av barn i utlandet.

    2. För detta ändamål ska konventionsstaterna främja ingåendet av bilaterala eller multilaterala överenskommelser eller anslutning till befintliga överenskommelser.

    Artikel 12
    1. Konventionsstaterna ska tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.

    2. För detta ändamål ska barnet, i alla domstolsförfaranden och administrativa förfaranden som rör barnet, särskilt beredas möjlighet att höras, antingen direkt eller genom en företrädare eller ett lämpligt organ och på ett sätt som är förenligt med nationella procedurregler.

    Artikel 13
    1. Barnet ska ha rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att oberoende av territoriella gränser söka, ta emot och sprida information och tankar av alla slag, i tal, skrift eller tryck, i konstnärlig form eller genom annat uttrycksmedel som barnet väljer.

    2. Utövandet av denna rätt får underkastas vissa inskränkningar men endast sådana som är föreskrivna i lag och som är nödvändiga:

    (a) för att respektera andra personers rättigheter eller anseende, eller,

    (b) för att skydda den nationella säkerheten, rättsordningens grunder (ordre public) eller folkhälsan eller den allmänna moralen.

    Artikel 14
    1. Konventionsstaterna ska respektera barnets rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet.

    2. Konventionsstaterna ska respektera föräldrarnas och, i förekommande fall, vårdnadshavares rättigheter och skyldigheter att på ett sätt som är förenligt med barnets fortlöpande utveckling ge barnet ledning då det utövar sin rätt.

    3. Friheten att utöva sin religion eller tro får underkastas endast sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som är nödvändiga för att skydda den allmänna säkerheten, rättsordningens grunder, folkhälsan eller den allmänna moralen eller andra personers grundläggande fri- och rättigheter.

    Artikel 15
    1. Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till föreningsfrihet och till fredliga sammankomster.

    2. Utövandet av dessa rättigheter får inte underkastas andra inskränkningar än sådana som är föreskrivna i lag och som är nödvändiga i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till den nationella säkerheten eller den allmänna säkerheten, rättsordningens grunder (ordre public), skyddet av folkhälsan eller den allmänna moralen eller skyddet av andra personers fri- och rättigheter.

    Artikel 16
    1. Inget barn får utsättas för godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt privat- och familjeliv, sitt hem eller sin korrespondens och inte heller för olagliga angrepp på sin heder och sitt anseende.

    2. Barnet har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden eller angrepp.

    Artikel 17
    Konventionsstaterna erkänner den viktiga uppgift som massmedier utför och ska säkerställa att barnet har tillgång till information och material från olika nationella och internationella källor, särskilt sådant som syftar till att främja dess sociala, andliga och moraliska välmående samt fysiska och psykiska hälsa. Konventionsstaterna ska för detta ändamål:

    (a) uppmuntra massmedier att sprida information och material av socialt och kulturellt värde för barnet och i enlighet med andan i artikel 29,

    (b) uppmuntra internationellt samarbete vad gäller produktion, utbyte och spridning av sådan information och sådant material från olika kulturer och nationella och internationella källor,

    (c) uppmuntra produktion och spridning av barnböcker,

    (d) uppmuntra massmedier att ta särskild hänsyn till de språkliga behoven hos ett barn som tillhör en minoritetsgrupp eller ett urfolk,

    (e) uppmuntra utvecklingen av lämpliga riktlinjer för att skydda barnet mot information och material som är till skada för barnets välfärd, med beaktande av bestämmelserna i artiklarna 13 och 18.

    Artikel 18
    1. Konventionsstaterna ska göra sitt bästa för att säkerställa erkännandet av principen att båda föräldrarna har gemensamt ansvar för barnets uppfostran och utveckling. Föräldrar eller, i förekommande fall, vårdnadshavare har huvudansvaret för barnets uppfostran och utveckling. Dessa ska låta sig vägledas av vad som bedöms vara barnets bästa.

    2. För att garantera och främja de rättigheter som anges i denna konvention ska konventionsstaterna ge lämpligt stöd till föräldrar och vårdnadshavare då de fullgör sitt ansvar för barnets uppfostran och säkerställa utvecklingen av institutioner, inrättningar och tjänster för omvårdnad av barn.

    3. Konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att barn till förvärvsarbetande föräldrar har rätt att åtnjuta den barnomsorg som de är berättigade till.

    Artikel 19
    1. Konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga lagstiftningsåtgärder, administrativa, sociala och utbildningsmässiga åtgärder för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, inklusive sexuella övergrepp, medan barnet är i föräldrarnas eller den ena förälderns, vårdnadshavarens eller annan persons vård.

    2. Sådana skyddsåtgärder bör, där så är lämpligt, innefatta effektiva förfaranden för såväl upprättandet av sociala program som syftar till att ge barnet och de personer som har hand om barnet nödvändigt stöd, som för andra former av förebyggande och för identifiering, rapportering, remittering, undersökning, behandling och uppföljning av fall av ovan beskrivna sätt att behandla barn illa och, där så är lämpligt, förfaranden för rättsligt ingripande.

    Artikel 20
    1. Ett barn som tillfälligt eller varaktigt berövats sin familjemiljö, eller som för sitt eget bästa inte kan tillåtas stanna kvar i denna miljö, ska ha rätt till särskilt skydd och stöd från statens sida.

    2. Konventionsstaterna ska i enlighet med sin nationella lagstiftning säkerställa alternativ omvårdnad för ett sådant barn.

    3. Sådan omvårdnad kan bl.a. innefatta placering i familjehem, kafalah i islamsk rätt, adoption eller, om nödvändigt, placering i lämpliga institutioner för omvårdnad av barn. Då lösningar övervägs ska vederbörlig hänsyn tas till önskvärdheten av kontinuitet i ett barns uppfostran och till barnets etniska, religiösa, kulturella och språkliga bakgrund.

    Artikel 21
    Konventionsstater som erkänner och/eller tillåter adoption ska säkerställa att största vikt ges till vad som bedöms vara barnets bästa och ska:

    (a) säkerställa att adoption av ett barn godkänns endast av behöriga myndigheter, som i enlighet med tillämplig lag och tillämpliga förfaranden och på grundval av all relevant och tillförlitlig information beslutar att adoptionen kan tillåtas med hänsyn till barnets ställning i förhållande till föräldrar, släktingar och vårdnadshavare och att, om så krävs, de personer som berörs har lämnat ett informerat samtycke till adoptionen på grundval av sådan rådgivning som kan behövas,

    (b) erkänna att internationell adoption kan övervägas som en alternativ form av omvårdnad om barnet, om barnet inte kan placeras i ett familjehem eller en adoptivfamilj eller kan tas om hand på lämpligt sätt i sitt hemland,

    (c) säkerställa att det barn som berörs av internationell adoption omfattas av garantier och normer som motsvarar dem som gäller vid nationell adoption,

    (d) vidta alla lämpliga åtgärder för att vid internationell adoption säkerställa att placeringen inte leder till otillbörlig ekonomisk vinning för de personer som medverkar i denna,

    (e) främja, där så är lämpligt, målen i denna artikel genom att ingå bilaterala eller multilaterala arrangemang eller överenskommelser och inom denna ram sträva efter att säkerställa att placeringen av barnet i ett annat land sker genom behöriga myndigheter eller organ.

    Artikel 22
    1. Konventionsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att ett barn som söker flyktingstatus eller anses som flykting i enlighet med tillämplig internationell eller nationell rätt och tillämpliga förfaranden, och oberoende av om det kommer ensamt eller tillsammans med sina föräldrar eller någon annan person, får lämpligt skydd och humanitärt bistånd vid åtnjutandet av de tillämpliga rättigheter som anges i denna konvention och i andra internationella instrument som rör mänskliga rättigheter eller humanitär rätt, som nämnda stater tillträtt.

    2. För detta ändamål ska konventionsstaterna, på sätt de finner lämpligt, samarbeta i varje ansträngning som görs av Förenta nationerna och andra behöriga mellanstatliga organisationer eller ickestatliga organisationer, som samarbetar med Förenta nationerna, för att skydda och bistå ett sådant barn och för att spåra föräldrarna eller andra familjemedlemmar till ett flyktingbarn i syfte att få den information som är nödvändig för att barnet ska kunna återförenas med sin familj. I fall då föräldrar eller andra familjemedlemmar inte kan påträffas, ska barnet ges samma skydd som varje annat barn som varaktigt eller tillfälligt berövats sin familjemiljö av något skäl, i enlighet med denna konvention.

    Artikel 23
    1. Konventionsstaterna erkänner att ett barn med fysisk eller psykisk funktionsnedsättning bör åtnjuta ett fullvärdigt och anständigt liv under förhållanden som säkerställer värdighet, främjar tilltron till den egna förmågan och möjliggör barnets aktiva deltagande i samhället.

    2. Konventionsstaterna erkänner rätten till särskild omvårdnad för ett barn med funktionsnedsättning och ska, inom ramen för tillgängliga resurser, uppmuntra och säkerställa att det berättigade barnet och de som ansvarar för dess omvårdnad får stöd för vilket ansökan föreligger, i enlighet med vad som är lämpligt med hänsyn till barnets tillstånd och föräldrarnas förhållanden eller förhållandena hos andra som tar hand om barnet.

    3. Med hänsyn till att ett barn med funktionsnedsättning har särskilda behov ska det stöd som lämnas enligt punkt 2 i denna artikel vara kostnadsfritt, då så är möjligt, med beaktande av föräldrarnas ekonomiska tillgångar eller de ekonomiska tillgångarna hos andra som tar hand om barnet. Stödet ska syfta till att säkerställa att barnet har effektiv tillgång till och får utbildning, hälso- och sjukvård, rehabilitering och habilitering, förberedelse för arbetslivet och möjligheter till rekreation på ett sätt som bidrar till barnets största möjliga integrering i samhället och individuella utveckling, inklusive dess kulturella och andliga utveckling.

    4. Konventionsstaterna ska i en anda av internationellt samarbete främja utbyte av lämplig information på området för förebyggande hälsovård och medicinsk, psykologisk och funktionell behandling av barn med funktionsnedsättning, inklusive spridning av och tillgång till information om habiliteringsmetoder, utbildning och yrkesinriktad utbildning, i syfte att göra det möjligt för konventionsstater att förbättra sin kapacitet och kompetens och vidga sin erfarenhet på dessa områden. Särskild hänsyn ska härvid tas till utvecklingsländernas behov.

    Artikel 24
    1. Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till bästa möjliga hälsa och tillgång till hälso- och sjukvård och rehabilitering. Konventionsstaterna ska sträva efter att säkerställa att inget barn berövas sin rätt att ha tillgång till sådan hälso- och sjukvård.

    2. Konventionsstaterna ska sträva efter att till fullo förverkliga denna rätt och ska särskilt vidta lämpliga åtgärder för att:

    (a) minska spädbarns- och barnadödligheten,

    (b) säkerställa att alla barn tillhandahålls nödvändig hälso- och sjukvård med tonvikt på utveckling av primärvården,

    (c) bekämpa sjukdom och undernäring, bland annat inom ramen för primärvården, genom utnyttjande av lättillgänglig teknik och tillhandahållande av lämpliga och näringsrika livsmedel och rent dricksvatten, med beaktande av de faror och risker som miljöförstöring innebär,

    (d) säkerställa tillfredsställande hälso- och sjukvård för mödrar före och efter förlossningen,

    (e) säkerställa att alla grupper i samhället, särskilt föräldrar och barn, får information om och har tillgång till undervisning om barnhälsovård och näringslära, fördelarna med amning, hygien och ren miljö och förebyggande av olycksfall och får stöd vid användning av sådana grundläggande kunskaper,

    (f) utveckla förebyggande hälso- och sjukvård, föräldrarådgivning samt undervisning om och hjälp i familjeplaneringsfrågor.

    3. Konventionsstaterna ska vidta alla effektiva och lämpliga åtgärder i syfte att avskaffa traditionella sedvänjor som är skadliga för barns hälsa.

    4. Konventionsstaterna åtar sig att främja och uppmuntra internationellt samarbete i syfte att gradvis uppnå det fulla förverkligandet av den rätt som erkänns i denna artikel. Särskild hänsyn ska härvid tas till utvecklingsländernas behov.

    Artikel 25
    Konventionsstaterna erkänner rätten för ett barn som har omhändertagits av behöriga myndigheter för omvårdnad, skydd eller behandling av sin fysiska eller psykiska hälsa till regelbunden översyn av den behandling som barnet får och alla andra omständigheter som rör barnets omhändertagande.

    Artikel 26
    1. Konventionsstaterna ska erkänna varje barns rätt att åtnjuta social trygghet, inklusive socialförsäkring, och ska vidta nödvändiga åtgärder för att till fullo förverkliga denna rätt i enlighet med nationell lagstiftning.

    2. Förmånerna ska, där så är lämpligt, beviljas med hänsyn till de resurser som barnet och de personer som ansvarar för dess underhåll har och deras omständigheter i övrigt samt med hänsyn till varje annat förhållande som är av betydelse i samband med en ansökan om en sådan förmån från barnet eller för dess räkning.

    Artikel 27
    1. Konventionsstaterna erkänner varje barns rätt till den levnadsstandard som krävs för barnets fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling.

    2. Föräldrar eller andra som är ansvariga för barnet har, inom ramen för sin förmåga och sina ekonomiska resurser, huvudansvaret för att säkerställa de levnadsvillkor som är nödvändiga för barnets utveckling.

    3. Konventionsstaterna ska i enlighet med nationella förhållanden och inom ramen för sina resurser vidta lämpliga åtgärder för att bistå föräldrar och andra som är ansvariga för barnet att genomföra denna rätt och ska vid behov tillhandahålla materiellt bistånd och stödprogram, särskilt i fråga om mat, kläder och bostad.

    4. Konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa indrivning av underhåll för barnet från föräldrar eller andra som har ekonomiskt ansvar för barnet, både inom konventionsstaten och från utlandet. Särskilt i de fall då den person som har det ekonomiska ansvaret för barnet bor i en annan stat än barnet ska konventionsstaterna främja såväl anslutning till internationella överenskommelser eller ingående av sådana överenskommelser som upprättande av andra lämpliga arrangemang.

    Artikel 28
    1. Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till utbildning. I syfte att gradvis förverkliga denna rätt och på grundval av lika möjligheter ska de särskilt:

    (a) göra grundskoleutbildning obligatorisk och kostnadsfritt tillgänglig för alla,

    (b) uppmuntra utvecklingen av olika former av gymnasial utbildning inklusive såväl högskoleförberedande utbildning som yrkesutbildning, göra dessa tillgängliga och åtkomliga för varje barn samt vidta lämpliga åtgärder såsom införande av kostnadsfri utbildning och ekonomiskt stöd vid behov,

    (c) genom varje lämpligt medel göra högre utbildning tillgänglig för alla på grundval av förmåga,

    (d) göra utbildnings- och yrkesrelaterad information och vägledning tillgänglig och åtkomlig för alla barn,

    (e) vidta åtgärder för att uppmuntra regelbunden närvaro i skolan och minska antalet studieavbrott.

    2. Konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att disciplinen i skolan upprätthålls på ett sätt som är förenligt med barnets mänskliga värdighet och i överensstämmelse med denna konvention.

    3. Konventionsstaterna ska främja och uppmuntra internationellt samarbete i utbildningsfrågor, särskilt i syfte att bidra till att avskaffa okunnighet och analfabetism i hela världen och för att underlätta tillgång till vetenskaplig och teknisk kunskap och moderna undervisningsmetoder. Särskild hänsyn ska härvid tas till utvecklingsländernas behov.

    Artikel 29
    1. Konventionsstaterna är överens om att barnets utbildning ska syfta till att:

    (a) utveckla barnets fulla möjligheter i fråga om personlighet, anlag och fysisk och psykisk förmåga,

    (b) utveckla respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter samt för principerna i Förenta nationernas stadga,

    (c) utveckla respekt för barnets föräldrar, för barnets egna kulturella identitet, språk och värden, för bosättningslandets och för ursprungslandets nationella värden och för kulturer som skiljer sig från barnets egen,

    (d) förbereda barnet för ett ansvarsfullt liv i ett fritt samhälle i en anda av förståelse, fred, tolerans, jämställdhet mellan könen och vänskap mellan alla folk, etniska, nationella och religiösa grupper och personer som tillhör ett urfolk,

    (e) utveckla respekt för naturmiljön.

    2. Inget i denna artikel eller i artikel 28 får tolkas så att det medför inskränkning i den enskildes och organisationers rätt att inrätta och driva utbildningsinstitutioner, dock alltid under förutsättning att de principer som fastställts i punkt 1 i denna artikel iakttas och att kraven uppfylls på att undervisningen vid dessa institutioner ska stå i överensstämmelse med vad som från statens sida angetts som miniminorm.

    Artikel 30
    I de stater där det finns etniska, religiösa eller språkliga minoriteter eller personer som tillhör ett urfolk ska ett barn som tillhör en sådan minoritet eller ett sådant urfolk inte förvägras rätten att tillsammans med andra medlemmar av sin grupp ha sitt eget kulturliv, att bekänna sig till och utöva sin egen religion eller att använda sitt eget språk.

    Artikel 31
    1. Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till vila och fritid, till lek och rekreation anpassad till barnets ålder och rätt att fritt delta i det kulturella och konstnärliga livet.

    2. Konventionsstaterna ska respektera och främja barnets rätt att till fullo delta i det kulturella och konstnärliga livet och ska uppmuntra tillhandahållandet av lämpliga och lika möjligheter till kulturell och konstnärlig verksamhet samt till rekreations- och fritidsverksamhet.

    Artikel 32
    1. Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till skydd mot ekonomiskt utnyttjande och mot att utföra arbete som kan vara skadligt eller hindra barnets utbildning eller inverka skadligt på barnets hälsa eller fysiska, psykiska, andliga, moraliska eller sociala utveckling.

    2. Konventionsstaterna ska vidta lagstiftningsåtgärder, administrativa, sociala och utbildningsmässiga åtgärder för att säkerställa genomförandet av denna artikel. För detta ändamål och med beaktande av tillämpliga bestämmelser i andra internationella instrument ska konventionsstaterna särskilt:

    (a) fastställa en minimiålder eller minimiåldrar för tillträde till arbete,

    (b) föreskriva en lämplig reglering av arbetstid och arbetsvillkor,

    (c) föreskriva lämpliga påföljder eller andra sanktioner i syfte att säkerställa ett effektivt genomförande av denna artikel.

    Artikel 33
    Konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder, inklusive lagstiftningsåtgärder, administrativa, sociala och utbildnings- mässiga åtgärder, för att skydda barn från olaglig användning av narkotika och psykotropa ämnen såsom dessa definieras i tillämpliga internationella fördrag och för att förhindra att barn utnyttjas i den olagliga framställningen av och handeln med sådana ämnen.

    Artikel 34
    Konventionsstaterna åtar sig att skydda barnet mot alla former av sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp. För detta ändamål ska konventionsstaterna särskilt vidta alla lämpliga nationella, bilaterala och multilaterala åtgärder för att förhindra:

    (a) att ett barn förmås eller tvingas att delta i en olaglig sexuell handling,

    (b) att barn utnyttjas för prostitution eller annan olaglig sexuell verksamhet,

    (c) att barn utnyttjas i pornografiska föreställningar och i pornografiskt material.

    Artikel 35
    Konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga nationella, bilaterala och multilaterala åtgärder för att förhindra bortförande och försäljning av eller handel med barn oavsett syfte och form.

    Artikel 36
    Konventionsstaterna ska skydda barnet mot alla andra former av utnyttjande som kan skada barnet i något avseende.

    Artikel 37
    Konventionsstaterna ska säkerställa följande:

    (a) Inget barn får utsättas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Varken dödsstraff eller livstids fängelse utan möjlighet till frigivning får utdömas för brott som begåtts av personer under 18 års ålder,

    (b) Inget barn får olagligt eller godtyckligt berövas sin frihet. Gripande, anhållande, häktning, fängslande eller annat frihetsberövande av ett barn ska ske i enlighet med lag och får endast användas som en sista utväg och för kortast lämpliga tid,

    (c) Varje frihetsberövat barn ska behandlas humant och med respekt för människans inneboende värdighet och på ett sätt som beaktar behoven hos personer i dess ålder. Särskilt ska varje frihetsberövat barn hållas åtskilt från vuxna, om det inte bedöms vara till barnets bästa att inte göra detta, och ska, utom i undantagsfall, ha rätt att hålla kontakt med sin familj genom brevväxling och besök,

    (d) Varje frihetsberövat barn ska ha rätt att snarast få tillgång till såväl juridiskt biträde som annat lämpligt stöd, rätt att få lagligheten i sitt frihetsberövande prövad av en domstol eller annan behörig, oberoende och opartisk myndighet samt rätt till ett snabbt beslut i saken.

    Artikel 38
    1. Konventionsstaterna åtar sig att respektera och säkerställa respekten för regler i internationell humanitär rätt som är tillämpliga på dem i väpnade konflikter och som är relevanta för barnet.

    2. Konventionsstaterna ska vidta alla tänkbara åtgärder för att säkerställa att personer som inte uppnått 15 års ålder inte deltar direkt i fientligheter.

    3. Konventionsstaterna ska avstå från att rekrytera en person som inte har uppnått 15 års ålder till sina väpnade styrkor. Då rekrytering sker bland personer som fyllt 15 men inte 18 år, ska konventionsstaterna sträva efter att i första hand rekrytera dem som är äldst.

    4. Konventionsstaterna ska i enlighet med sina åtaganden enligt internationell humanitär rätt om att skydda civilbefolkningen i väpnade konflikter, vidta alla tänkbara åtgärder för att säkerställa skydd och omvårdnad av barn som berörs av en väpnad konflikt.

    Artikel 39
    Konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för att främja fysisk och psykisk rehabilitering samt social återan- passning av ett barn som utsatts för någon form av vanvård, utnyttjande eller övergrepp; tortyr eller någon annan form av grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning; eller väpnade konflikter. Sådan rehabilitering och sådan återanpassning ska äga rum i en miljö som främjar barnets hälsa, självrespekt och värdighet.

    Artikel 40
    1. Konventionsstaterna erkänner rätten för varje barn som misstänks eller åtalas för eller befunnits skyldigt att ha begått brott att behandlas på ett sätt som främjar barnets känsla av värdighet och värde, som stärker barnets respekt för andras mänskliga rättigheter och grundläggande friheter och som tar hänsyn till barnets ålder och det önskvärda i att främja att barnet återanpassas till och tar på sig en konstruktiv roll i samhället.

    2. För detta ändamål och med beaktande av tillämpliga bestämmelser i internationella instrument ska konventionsstaterna säkerställa följande:

    (a) Inget barn ska misstänkas eller åtalas för eller befinnas skyldigt att ha begått brott på grund av en handling eller underlåtenhet som inte var förbjuden enligt nationell eller internationell rätt vid den tidpunkt då den begicks,

    (b) Varje barn som misstänks eller åtalas för att ha begått brott ska ha åtminstone följande garantier:

    (i) att betraktas som oskyldigt till dess att barnets skuld lagligen fastställts,

    (ii) att snarast och direkt underrättas om anklagelserna mot sig och, om lämpligt, genom sina föräldrar eller vårdnadshavare, och att få juridiskt biträde eller annan lämplig hjälp vid förberedelse och framläggande av sitt försvar,

    (iii) att utan dröjsmål få saken avgjord av en behörig, oberoende och opartisk myndighet eller rättskipande organ i en opartisk förhandling enligt lag och i närvaro av juridiskt eller annat lämpligt biträde och, såvida det inte anses strida mot barnets bästa, särskilt med beaktande av barnets ålder eller situation, barnets föräldrar eller vårdnadshavare,

    (iv) att inte tvingas att avge vittnesmål eller erkänna sig skyldigt; att förhöra eller låta förhöra vittnen som åberopas mot barnet samt att på lika villkor få vittnen inkallade och förhörda för barnets räkning,

    (v) att, om barnet anses ha begått brott, få detta beslut och beslut om åtgärder till följd därav omprövade av en högre behörig, oberoende och opartisk myndighet eller rättskipande organ enligt lag,

    (vi) att utan kostnad få hjälp av tolk, om barnet inte kan förstå eller tala det språk som används,

    (vii) att få sitt privatliv till fullo respekterat under alla stadier i förfarandet.

    3. Konventionsstaterna ska söka främja införandet av lagar och förfaranden samt inrättandet av myndigheter och institutioner som är speciellt anpassade för barn som misstänks eller åtalas för eller befinns skyldiga till att ha begått brott och ska särskilt:

    (a) fastställa en lägsta straffbarhetsålder,

    (b) vidta åtgärder, då så är lämpligt och önskvärt, för behandling av ärenden som rör barn under denna ålder utanför domstol, under förutsättning att mänskliga rättigheter och rättsligt skydd till fullo respekteras.

    4. Olika åtgärder som t.ex. vård, ledning och föreskrifter om tillsyn, rådgivning, övervakning, familjehemsplacering, utbildnings- och yrkesutbildningsprogram och andra alternativ till anstaltsvård ska finnas tillgängliga för att säkerställa att barn behandlas på ett sätt som är lämpligt för deras välmående och är rimligt både med hänsyn till deras personliga förhållanden och till brottet.

    Artikel 41
    Inget i denna konvention ska inverka på bestämmelser som är mer långtgående vad gäller att förverkliga barnets rättigheter och som kan finnas i:

    (a) en konventionsstats lagstiftning, eller

    (b) för den staten gällande internationell rätt.

    Del II

    Artikel 42
    Konventionsstaterna åtar sig att genom lämpliga och aktiva åtgärder göra konventionens bestämmelser och principer allmänt kända bland såväl vuxna som barn.

    Artikel 43
    1. För att granska de framsteg som gjorts av konventionsstaterna i fråga om genomförandet av skyldigheterna enligt denna konvention ska en kommitté för barnets rättigheter upprättas, som ska utföra de uppgifter som föreskrivs i det följande.

    2. Kommittén ska vara sammansatt av arton experter med högt moraliskt anseende och erkänd sakkunskap på det område som denna konvention omfattar.2 Kommitténs medlemmar ska väljas av konventionsstaterna bland deras medborgare och ska tjänstgöra i sin personliga egenskap, varvid avseende ska fästas vid en rättvis geografisk fördelning och de främsta rättssystemen.

    3. Kommitténs medlemmar ska väljas genom sluten omröstning från en förteckning över personer som föreslagits av konventionsstaterna. Varje konventionsstat får föreslå en kandidat bland sina egna medborgare.

    4. Det första valet till kommittén ska hållas senast sex månader efter dagen för denna konventions ikraftträdande och därefter vart annat år. Senast fyra månader före dagen för varje val ska Förenta nationernas generalsekreterare skriftligen uppmana konventionsstaterna att inom två månader inkomma med sina förslag. Generalsekreteraren ska sedan upprätta och till konventionsstaterna överlämna en förteckning i alfabetisk ordning över samtliga föreslagna personer och ange vilka konventionsstater som föreslagit dem.

    5. Val ska hållas vid möten med konventionsstaterna, som sammankallats av Förenta nationernas generalsekreterare, i Förenta nationernas högkvarter. Vid dessa möten, där beslutsmässighet uppnås när två tredjedelar av konventionsstaterna är närvarande, ska de kandidater som uppnår det högsta antalet röster och absolut majoritet av de närvarande och röstande konventionsstaternas röster väljas in i kommittén.

    6. Kommitténs medlemmar ska väljas för en tid av fyra år. De kan återväljas, om de föreslagits till återval. För fem av de medlemmar som utsetts vid det första valet ska mandattiden löpa ut efter två är. Omedelbart efter det första valet ska namnen på dessa fem medlemmar utses genom lottdragning av ordföranden vid mötet.

    7. Om en kommittémedlem avlider, avsäger sig sitt uppdrag eller förklarar att han eller hon av någon annan anledning inte längre kan fullgöra sitt uppdrag inom kommittén, ska den konventionsstat som föreslog medlemmen, med förbehåll för kommitténs godkännande, utse en annan expert bland sina medborgare, som ska inneha uppdraget under återstoden av mandattiden.

    8. Kommittén ska själv fastställa sin arbetsordning.

    9. Kommittén ska välja sitt presidium för en tvåårsperiod.

    10. Kommitténs möten ska vanligtvis hållas i Förenta nationernas högkvarter eller på en annan lämplig plats, som kommittén bestämmer. Kommittén ska i regel sammanträda varje år. Kommittémötenas längd ska bestämmas och, om det är nödvändigt, omprövas vid möte med konventionsstaterna, med förbehåll för generalförsamlingens godkännande.

    11. Förenta nationernas generalsekreterare ska tillhandahålla nödvändig personal och resurser för att möjliggöra för kommittén att effektivt utföra sitt uppdrag enligt denna konvention.

    12. Medlemmarna av den enligt denna konvention upprättade kommittén ska med godkännande av generalförsamlingen få ersättning från Förenta nationerna på de villkor som generalförsamlingen beslutar.

    Artikel 44
    1. Konventionsstaterna åtar sig att genom Förenta nationernas generalsekreterare avge rapporter till kommittén om de åtgärder som de vidtagit för att genomföra de rättigheter som erkänns i denna konvention och om de framsteg som gjorts i fråga om åtnjutandet av dessa rättigheter:

    (a) inom två år efter konventionens ikraftträdande i den berörda staten, och

    (b) därefter vart femte år.

    2. Rapporter enligt denna artikel ska ange eventuella förhållanden och svårigheter som påverkar i vilken utsträckning åtagandena enligt denna konvention har uppfyllts. Rapporterna ska även innehålla tillräcklig information för att ge kommittén en god uppfattning om genomförandet av konventionen i det berörda landet.

    3. En konventionsstat som har tillställt kommittén en utförlig första rapport behöver inte i sina följande rapporter, som avges enligt punkt 1 (b) i denna artikel, upprepa tidigare lämnad grundläggande information.

    4. Kommittén kan begära ytterligare information från konventionsstaterna om genomförandet av konventionen.

    5. Kommittén ska vartannat år genom Förenta nationernas ekonomiska och sociala råd tillställa generalförsamlingen rapporter om sin verksamhet.

    6. Konventionsstaterna ska göra sina rapporter allmänt tillgängliga för allmänheten i sina respektive länder.

    Artikel 45
    För att främja ett effektivt genomförande av konventionen och internationellt samarbete på det område som konventionen avser gäller följande:

    (a) Fackorganen, Förenta nationernas barnfond och andra FN- organ ska ha rätt att vara representerade vid granskningen av genomförandet av sådana bestämmelser i denna konvention som faller inom ramen för deras mandat. Kommittén kan, såsom den finner lämpligt, bjuda in fackorganen, Förenta nationernas barnfond och andra behöriga organ att ge expertråd avseende genomförandet av konventionen på områden som faller inom ramen för deras respektive verksamhetsområden. Kommittén kan bjuda in fackorganen, Förenta nationernas barnfond och andra FN-organ att inkomma med rapporter om genomförandet av konventionen inom områden som faller inom ramen för deras respektive verksamhetsområde,

    (b) Kommittén ska, såsom den finner lämpligt, till fackorganen, Förenta nationernas barnfond och andra behöriga organ överlämna rapporter från konventionsstaterna som innehåller en begäran om eller anger behov av teknisk rådgivning eller tekniskt bistånd jämte kommitténs synpunkter och eventuella förslag beträffande sådan begäran eller sådant behov,

    (c) Kommittén kan rekommendera generalförsamlingen att framställa en begäran till generalsekreteraren om att för kommitténs räkning genomföra studier i särskilda frågor som rör barnets rättigheter,

    (d) Kommittén kan avge förslag och allmänna rekom- mendationer på grundval av den information som erhållits enligt artiklarna 44 och 45 i denna konvention. Sådana förslag och allmänna rekommendationer ska tillställas varje konventionsstat som berörs samt rapporteras till generalförsamlingen tillsammans med eventuella kommentarer från konventionsstaterna.

    Del III

    Artikel 46
    Denna konvention ska vara öppen för undertecknande av alla stater.

    Artikel 47
    Denna konvention ska ratificeras. Ratifikationsinstrumenten ska deponeras hos Förenta nationernas generalsekreterare.

    Artikel 48
    Denna konvention ska förbli öppen för anslutning av vilken stat som helst. Anslutningsinstrumenten ska deponeras hos Förenta nationernas generalsekreterare.

    Artikel 49
    1. Denna konvention träder i kraft den trettionde dagen efter dagen för deponeringen av det tjugonde ratifikations- eller anslutningsinstrumentet hos Förenta nationernas generalsekreterare.

    2. I förhållande till varje stat som ratificerar eller ansluter sig till konventionen efter deponeringen av det tjugonde ratifikations- eller anslutningsinstrumentet träder konventionen i kraft den trettionde dagen efter det att en sådan stat deponerat sitt ratifikations- eller anslutningsinstrument.

    Artikel 50
    1. En konventionsstat kan föreslå en ändring av konventionen och överlämna förslaget till Förenta nationernas generalsekreterare. Generalsekreteraren ska sedan översända ändringsförslaget till konventionsstaterna tillsammans med en begäran om att de ska ange om de förordar att en konferens med konventionsstaterna anordnas i syfte att behandla och rösta om förslagen. Om minst en tredjedel av staterna inom fyra månader efter förslagets översändande tillstyrker en sådan konferens, ska generalsekreteraren sammankalla konferensen i Förenta nationernas regi. Ändringsförslag som antagits av en majoritet av de vid konferensen närvarande och röstande konventionsstaterna ska underställas generalförsamlingen för godkännande.

    2. En ändring som antagits i enlighet med punkt 1 i denna artikel träder i kraft när den har godkänts av Förenta nationernas generalförsamling och antagits av konventionsstaterna med två tredjedels majoritet.

    3. När en ändring träder i kraft ska den vara bindande för de konventionsstater som har antagit den, medan övriga konventionsstater fortfarande är bundna av bestämmelserna i denna konvention och eventuella tidigare ändringar som de antagit.

    Artikel 51
    1. Förenta nationernas generalsekreterare ska ta emot och till alla stater delge texten till reservationer som staterna anmält vid ratifikationen eller anslutningen.

    2. En reservation som strider mot denna konventions ändamål och syfte ska inte tillåtas.

    3. Reservationer kan när som helst dras tillbaka genom notifikation till Förenta nationernas generalsekreterare, som därefter ska underrätta alla stater. Notifikationen ska gälla från den dag då den mottogs av generalsekreteraren.

    Artikel 52
    En konventionsstat kan säga upp denna konvention genom skriftlig notifikation till Förenta nationernas generalsekreterare. Uppsägningen träder i kraft ett år efter den dag då notifikationen mottogs av generalsekreteraren.

    Artikel 53
    Förenta nationernas generalsekreterare utses till depositarie för denna konvention.

    Artikel 54
    Originalet till denna konvention, vars arabiska, engelska, franska, kinesiska, ryska och spanska texter har lika giltighet, ska deponeras hos Förenta nationernas generalsekreterare.

    Till bekräftelse härav har undertecknade ombud, därtill vederbörligen befullmäktigade av sina respektive regeringar, undertecknat denna konvention.

Om Barnkonventionen för barn

Barnkonventionen är en samling regler om hur barn i världen ska ha det. Här kan du läsa om barnets rättigheter och hur de ska funka.

Efter andra världskrigets slut 1945 kom länderna i FN överens om att man skulle skapa en samling regler om mänskliga rättigheter.

1989 bestämde sig FN för att barn och unga skulle få en egen samling, som kallas konvention, om sina rättigheter – FN:s barnkonvention.

  • Barnkonventionen gäller alla barn och unga under 18 år i hela världen och i den står bland annat det här:

    Alla barn är lika mycket värda. Ingen får behandlas sämre.

    De som bestämmer måste alltid bry sig om vad som är bäst för barn.

    Alla barn har rätt att leva och utvecklas.

    Vuxna måste lyssna på barns åsikter.

    Dessutom står det att varje barn har rätt att leka, gå i skolan och få den hjälp som just det barnet behöver.

    Barnkonventionen gäller överallt och hela tiden. Till exempel:

    • I skolan ska vuxna se till att inga barn blir kränkta. Därför ska det finnas en bra elevvård och en bra likabehandlingsplan.
    • Socialtjänsten ska lyssna till hur barn vill ha det och i idrottsföreningar behöver ledarna känna till barnkonventionen.
    • När politiker, lärare, föräldrar och alla andra vuxna ska bestämma något som påverkar barn ska de ta reda på hur barnen vill ha det, och se till att det blir så bra som möjligt för barnen.

  • FN:s barnkonvention, kort version

    Det här är en förkortad version av Barnkonventionen, publicerad på boiu.se med tillstånd från Rädda Barnen. Du kan läsa samma text på Rädda Barnens hemsida.

    Artikel 1

    Ett barn – det är varje människa under 18 år.
    Artikel 2

    Alla barn har samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras.
    Artikel 3

    Barnets bästa ska alltid komma i första rummet.
    Artikel 4

    Konventionsstaterna ska sträva efter att till det yttersta av sina tillgängliga resurser söka förverkliga barnets sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter. När resurserna inte räcker till bör man söka lösningar genom internationellt samarbete.
    Artikel 6

    Varje barn har rätt att överleva och att utvecklas.
    Artikel 7

    Barnet har rätt till ett namn och en nationalitet. Barnet har rätt, så långt det är möjligt, att få veta vilka föräldrarna är.
    Artikel 9

    Barnet ska inte hållas åtskilt från sina föräldrar mot sin vilja, utom när det är för barnets bästa. Barn som inte bor med båda föräldrarna ska ha rätt att träffa båda två regelbundet.
    Artikel 10

    Ansökningar från familjer som vill återförenas över statsgränser ska behandlas på ett positivt, humant och snabbt sätt.
    Artikel 12–15

    Barnet har rätt att uttrycka sin mening i alla frågor som berör det. När domstolar och myndigheter behandlar fall som rör barnet ska barnet höras och barnets intresse komma i första rummet. Barnets rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet ska respekteras.
    Artikel 18

    Båda föräldrarna har gemensamt det primära ansvaret för barnets uppfostran och utveckling. Barnet bästa ska för dem komma i första rummet.
    Artikel 19

    Barnet har rätt att skyddas mot fysiskt eller psykiskt våld och mot vanvård eller utnyttjande av föräldrar eller andra vårdnadshavare.
    Artikel 20–21

    Barnet, som berövats sin familjemiljö, ska ha rätt till alternativ omvårdnad. Vid adoption ska staterna säkerställa barnets bästa i enlighet med gällande lagar.
    Artikel 22

    Flyktingbarnet har rätt till skydd och hjälp om det kommer ensamt eller tillsammans med föräldrar eller annan person.
    Artikel 23

    Varje barn med fysiskt eller psykiskt handikapp har rätt till ett fullvärdigt och anständigt liv som möjliggör dess aktiva deltagande i samhället.
    Artikel 24

    Barnet har rätt till hälso- och sjukvård. Alla länder ska arbeta för att minska spädbarnsdödligheten och bekämpa sjukdomar och undernäring och avskaffa traditionella, hälsofarliga sedvänjor. Gravida och nyblivna mammor har rätt till hälsovård.
    Artikel 28–29

    Barnet har rätt till gratis grundskoleutbildning. Undervisningen bör förbereda barnet för livet, utveckla respekt för mänskliga rättigheter och fostra i en anda av förståelse, fred , tolerans och vänskap mellan folken.
    Artikel 30

    Barnet, som tillhör minoritetsgrupper eller ursprungsbefolkningar, har rätt till sitt språk, sin kultur och religion.
    Artikel 31

    Barnet har rätt till lek, vila och fritid.
    Artikel 32

    Barnet har rätt att skyddas mot ekonomiskt utnyttjande samt mot hårt arbete som skadar eller hindrar barnets skolgång och äventyrar barnets hälsa.
    Artikel 33

    Barnet har rätt att skyddas från olaglig användning av narkotika.
    Artikel 34

    Barnet har rätt att skyddas mot alla former av sexuella övergrepp och mot att utnyttjas i prostitution och pornografi.
    Artikel 35

    Bortförande, försäljning eller handel med barn ska förhindras.
    Artikel 37

    Inget barn får utsättas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling och bestraffning. Inget barn får olagligt eller godtyckligt berövas sin frihet. Barnet får inte bestraffas med livstids fängelse eller dödsstraff. Varje frihetsberövat barn ska behandlas humant och med respekt. Barnet har rätt att snarast möjligt få juridisk hjälp. Barnet i fängelse har rätt till kontakt med och besök av sin familj.
    Artikel 38

    Konventionsstater skall vidta alla lämpliga åtgärder för att tillförsäkra att barn under 18 år inte deltar i väpnade konflikter. Barn får inte heller användas eller rekryteras av gerillarörelser m fl.
    Artikel 39

    Barnet som blivit offer för vanvård, utnyttjande, försummelse, tortyr, väpnade konflikter eller annan omänsklig behandling har rätt till rehabilitering och social återanpassning.
    Artikel 40

    Barnet, som är anklagat för brott eller blivit dömt för straffbara handlingar, har rätt till en behandling som främjar barnets känsla för värdighet och för andras mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.
    Artikel 41

    Rättigheterna i konventionen gäller inte om andra nationella lagar ger barnet större möjligheter att förverkliga rättigheterna.
    Artikel 42

    De stater som anslutit sig till konventionen åtar sig att göra konventionens bestämmelser och principer allmänt kända bland vuxna och barn.

    Artikel 43–45

    Bestämmelser om hur alla länder som anslutit sig till konventionen ska arbeta för att förverkliga den. En övervakningskommitté inom FN granskar konventionsstaternas rapporter. FN-organ och frivilligorganisationer kan också delta med information till FN.
    Artikel 46–54

    Regler om hur stater kan ansluta sig till konventionen och när dessa börjar gälla. En reservation som strider mot denna konventions ändamål och syfte skall inte tillåtas.

  • FN:s barnkonvention, lättläst

    Det här är Utrikesdepartementets skrift Konventionen om barnets rättigheter omskriven till lättläst, publicerad på boiu.se med tillstånd från Utrikesdepartementet.
    Skriften finns också som pdf här.

    Barnets rättigheter

    Idén om barnets rättigheter

    I början av 1900-talet var det ett stort krig i Europa,
    första världskriget.
    Barn hade det mycket svårt under kriget.
    Men regeringarna tyckte inte att de hade något ansvar
    för barnen i de länder de krigade mot.
    De barnen var fiendens barn.

    Några människor tyckte att det här var fel.
    Efter kriget startade de föreningen Rädda barnen
    i Storbritannien och Sverige.
    Rädda barnen sade att vi alla har ansvar för alla barn.
    Rädda barnen ville ha regler som skyddar barnets
    rättigheter.

    Efter första världskriget började länder att samarbeta
    för att det inte skulle bli krig igen.
    Länderna bildade Nationernas förbund.
    Men det blev krig igen.
    Efter andra världskriget bildade länderna
    Förenta nationerna, FN.
    I FN arbetar länderna tillsammans för fred.

    Både Nationernas förbund och FN har skrivit
    deklarationer om barnets rättigheter.
    I deklarationerna sade ledarna i världens länder
    att de tycker att det är viktigt med barnets rättigheter.
    Men regeringarna lovade ingenting.

    Därför arbetade Rädda barnen och andra föreningar
    för att få en konvention om barnets rättigheter.
    I en konvention finns det regler.
    Den regering som skriver på en konvention lovar
    att följa reglerna.

    Nästan alla länder har skrivit på

    Arbetet med konventionen om barnets rättigheter
    började 1979.
    1989 var den nya barnkonventionen klar.
    Nu har nästan alla länder skrivit på konventionen.
    Ländernas regeringar lovar att följa reglerna.

    FN har flera olika konventioner
    om mänskliga rättigheter.
    Men ingen annan konvention har fått så stort stöd
    av världens länder.
    Varför? Det beror på flera olika saker.
    Människor har mer och mer läst och sett i TV
    hur krig, fattigdom och orättvisor drabbar barn.
    Många föreningar har talat om för politiker
    hur barn har det.
    Fler och fler politiker har förstått att det är viktigt
    med barnets rättigheter.
    Alla rättigheter för alla barn

    Konventionens rättigheter ska gälla för alla barn
    i alla länder.
    Konventionen säger att det är regeringen i varje land
    som ska skydda barnet och ta ansvar för
    att barnet får sina rättigheter.

    Många länder är fattiga.
    De har inte pengar till att ge barn olika rättigheter.
    Men det står i reglerna att de ska göra allt vad de kan.
    Regeringar kan också be andra länder om hjälp.
    Det står i reglerna att länder ska samarbeta
    för barnets rättigheter.

    Det finns olika sorters mänskliga rättigheter.
    FN har flera olika konventioner
    om mänskliga rättigheter.
    En form av rättighet är att alla människor
    ska få säga vad de tycker
    och vara med i föreningar.
    En annan form av rättighet är att människor
    ska få äta sig mätta
    och lära sig att läsa och skriva.
    Ledarna i olika länder har inte varit överens om
    vilken sorts rättigheter som är viktigast.

    I konventionen om barnets rättigheter finns
    alla sorters rättigheter med.
    Alla sorters rättigheter är lika viktiga.
    Viktiga regler

    De olika reglerna i konventionen om barnets rättigheter
    kallas för artiklar.
    Det finns 54 olika artiklar.

    Alla regler är lika viktiga.
    Men det är ändå några artiklar som är bra att läsa först
    och att komma ihåg.
    I artiklarna 2, 3, 6 och 12 finns viktiga regler.
    När du läser de andra artiklarna ska du tänka på
    vad som står i de här artiklarna.

    Artikel 2 handlar om att reglerna gäller för alla barn.
    Alla barn är lika mycket värda.
    Inga barn får bli diskriminerade,
    det vill säga bli sämre behandlade.
    Det har ingen betydelse vilken färg barnet
    och barnets föräldrar har på huden,
    om barnet är flicka eller pojke,
    vilket språk barnet talar,
    vilken gud barnet tror på,
    om barnet har ett funktionshinder
    eller om barnet är rikt eller fattigt.
    Mobbning i skolan kan till exempel
    vara diskriminering.

    Artikel 3 handlar om barnets bästa.
    Politiker, myndigheter och domstolar ska alltid tänka på
    vad som är bäst för barn
    när de bestämmer sådant som gäller barn.
    I artikeln står det att barnets bästa ska komma
    i främsta rummet.
    Det betyder att det ibland finns saker som är viktigare
    än barnets bästa.
    Men politikerna måste alltid kunna visa att de också
    har tänkt på barnen.

    Artikel 6 handlar om att barnet har rätt
    till liv och utveckling.
    Rätt till liv betyder att länderna ska se till att barn
    inte blir dödade.
    Det kan vara både att barn inte blir dödade i krig
    och att barn får vård och mediciner när de är sjuka
    så att de inte dör av sjukdomar.
    Rätt till utveckling betyder att länderna ska göra
    vad de kan för att ge barn en bra barndom.
    Barn behöver många saker för att utvecklas bra.
    Det kan vara trygghet, kärlek, mat, sjukvård,
    ett hem, möjlighet att leka och att gå i skolan.

    Artikel 12 handlar om att barnet har rätt att säga
    hur det vill ha det.
    Vuxna ska lyssna på barn.
    Myndigheter och domstolar ska
    fråga barnet vad det tycker och lyssna på barnet
    när de bestämmer saker som gäller barnet.
    Det kan vara om barnets föräldrar ska skiljas
    och de inte är överens om var barnet ska bo.
    Då ska domstolen fråga
    både mamman, pappan och barnet hur de vill ha det.
    Det kan också vara att lärarna i skolan frågar barnen
    vad de tycker innan de bestämmer saker.
    Politiker i en kommun ska fråga barn vad de tycker
    innan politikerna bestämmer hur kommunen
    ska använda sina pengar.
    De andra artiklarna i konventionen
    om barnets rättigheter

    Artikel 1 handlar om vem som är barn.
    Alla människor under 18 år är barn.

    Artikel 4 handlar om hur länderna ska göra
    för att följa reglerna i konventionen.
    Länderna ska ändra sina lagar så att lagarna
    blir bra för barn.
    Länderna ska göra allt de kan för att ge barn rättigheter.
    Rika länder ska hjälpa fattiga länder.

    Artikel 5 handlar om att länderna måste förstå
    att det är föräldrarna som har ansvar för barnet.
    Föräldrarna ska hjälpa barnet så att det får sina
    rättigheter.

    Artikel 7 och 8 handlar om att alla barn har rätt
    att veta vem han eller hon är.
    Barnet har rätt till ett namn
    och till att vara medborgare i ett land.
    Barnet har också rätt att veta
    vilka som är barnets föräldrar.

    Artikel 9 handlar om att barn alltid, när det går,
    ska få vara hos sina föräldrar.
    Om föräldrarna skiljer sig har barnet rätt att träffa
    både mamma och pappa.
    Men ibland är det bäst för barnet
    att inte bo hos föräldrarna.
    Och ibland är det bäst för barnet
    att inte träffa den ena föräldern.
    Det kan vara om föräldrarna slår barnet
    eller inte kan ta hand om sitt barn.

    Artikel 10 och 11 handlar om att barn och föräldrar
    har rätt att träffa varandra även om de bor i olika länder.
    En förälder får inte flytta till ett annat land med barnen
    utan att den andra föräldern vill det.
    Länderna ska komma överens om hur de ska hjälpa
    barn och föräldrar så att de kan träffas.

    Artikel 13, 14 och 15 handlar om att barnet
    har rätt att säga vad det tycker.
    Barnet har rätt att tänka fritt,
    att tro på vilken gud det vill
    och att vara med i olika föreningar.

    Artikel 16 handlar om att barnet har rätt till privatliv.
    Det kan till exempel vara att föräldrar inte ska
    läsa sina barns brev och dagböcker.
    Det kan också vara att barnet ska kunna stänga en dörr
    och få vara i fred när det går på toaletten i skolan.

    Artikel 17 handlar om att barnet har rätt att läsa
    bra tidningar och böcker och få information
    på annat sätt, till exempel radio, TV och Internet.
    Länderna ska ha lagar som skyddar barnet
    mot filmer och texter som kan skada barnet.

    Artikel 18 handlar om att det är föräldrarna
    som tillsammans har ansvaret för barnet.
    Föräldrar ska alltid tänka på vad som är bäst för barnet.
    Länderna ska hjälpa föräldrarna
    så att de kan vara bra föräldrar.
    Ett sätt att hjälpa föräldrarna är att det finns bra förskola
    där barn kan vara när föräldrarna arbetar.

    Artikel 19 handlar om att skydda barn
    mot våld hemma.
    Länderna ska skydda barn
    mot föräldrar och andra vuxna
    som slår barnet, är elaka mot barnet,
    eller tar hand om barnet dåligt på något annat sätt.
    Det kan vara att föräldrarna
    missbrukar alkohol eller narkotika
    eller att föräldrarna utnyttjar barnet sexuellt.

    Artikel 20 och 21 handlar om barn som inte kan bo
    hemma hos sin familj.
    Länderna ska se till att barnet får bo
    i en annan familj.
    Det bästa är om barnet får bo hos släktingar.
    Ibland kan ett barn adopteras av en familj
    i ett annat land.
    Myndigheter och domstolar som bestämmer
    var barn ska bo ska alltid tänka på barnets bästa.

    Artikel 22 handlar om barn som är flyktingar.
    Länderna lovar att ge barn som kommer till landet
    skydd och hjälp.
    Det gäller både barn som kommer ensamma
    och barn som kommer med sina föräldrar.
    Ett ensamt barn ska få hjälp att hitta sina föräldrar.
    Om man inte kan hitta föräldrarna eller andra släktingar
    ska barnet få samma skydd och hjälp som andra barn får
    när de inte kan bo hos sina föräldrar.

    Artikel 23 handlar om barn med funktionshinder.
    Länderna ska se till
    att barn med funktionshinder får bra liv.
    Barn med funktionshinder ska kunna gå i skolan
    och vara med i samhället på andra sätt.
    Barnet och barnets familj ska få den hjälp de behöver.
    Hjälpen ska vara gratis eller så billig
    att människor har råd att ta emot hjälp.
    Länder ska tillsammans lära sig mer om
    hur de kan hjälpa barn med funktionshinder på bra sätt.
    Rika länder ska hjälpa fattiga länder.

    Artikel 24 handlar om barnets rätt till hälsovård
    och sjukvård.
    Länderna lovar att göra allt de kan
    för att barn ska få bra hälsa.
    Alla barn har rätt att få vård när de är sjuka.
    Kvinnor som väntar barn
    och mammor med nyfödda barn
    ska få bra vård.
    Föräldrar ska få lära sig hur de ska mata
    och vårda sitt barn.
    Rika länder ska hjälpa fattiga länder.

    Artikel 25 handlar om barn som inte bor hemma
    hos sina föräldrar.
    Den myndighet som har ansvar för barnet
    ska se till att barnet får bra vård eller behandling.

    Artikel 26 och 27 handlar om barnets rätt till trygghet.
    Familjer ska få hjälp så att barnet har det bra
    även om föräldrarna är fattiga, sjuka eller arbetslösa.
    En förälder som inte bor med barnet ska också ta ansvar
    för sitt barn.
    Det kan vara att betala
    så att barnet får mat, kläder, bostad
    och annat som barnet behöver.

    Artikel 28 handlar om barnets rätt att gå i skolan.
    Alla barn ska gå i grundskolan.
    Det ska vara gratis.
    Länderna ska se till att fler barn får gå i gymnasiet
    och annan högre utbildning.
    Rika länder ska hjälpa fattiga länder.

    Artikel 29 handlar om vad barnet ska lära sig i skolan.
    Varje barn ska få utvecklas så mycket det går.
    Barnet ska vara väl förberett för sitt liv som vuxen.
    Barnet ska lära sig om mänskliga rättigheter
    och att alla människor är lika mycket värda.
    Barnet ska också lära sig att vara rädd om naturen.

    Artikel 30 handlar om barn som tillhör minoriteter
    eller ursprungsfolk.
    I Sverige finns barn som är samer, Sverigefinnar,
    tornedalingar, romer och judar.
    De har rätt till sitt språk, sin kultur och sin religion.
    Artikel 32 handlar om att skydda barnet
    mot farligt arbete.

    Artikel 33 handlar om att skydda barnet
    mot narkotika.

    Artikel 31 handlar om att
    barnet har rätt till lek,
    vila och fritid.

    Artikel 34 handlar om att skydda barnet mot att vuxna
    tvingar dem till sex
    eller att barnet tvingas att sälja sex.

    Artikel 35 och 36 handlar om att skydda barnet
    mot att bli utnyttjat på något annat sätt.
    Det kan vara att någon säljer ett barn
    för att barnet ska arbeta i en fabrik.
    Det kan vara att någon tar ett barn från föräldrarna
    för att sälja barnet till en annan familj.
    Men det är också ett skydd mot alla andra sätt
    att utnyttja barn som någon kan komma på.

    Artikel 37 handlar om att skydda barnet
    mot dödsstraff, livstids fängelse och tortyr.
    Tortyr är när man plågar en person
    för att den ska berätta något.
    När det är en rättegång mot ett barn har barnet rätt
    att få hjälp av en jurist,
    en person som har kunskap om lagar.
    Barn som sitter i fängelse får inte bli dåligt behandlade.
    Barn ska inte vara i samma fängelse som vuxna.
    Barn som sitter i fängelse ska kunna få besök av
    sin familj och brevväxla med sin familj.

    Artikel 38 handlar om att barn inte ska vara soldater.

    Artikel 39 handlar om att länderna ska hjälpa barn
    som har blivit utnyttjade så att barnet kan må bra
    och leva ett vanligt liv.
    Det kan vara barn som har varit soldater i krig.

    Artikel 40 handlar om barn som är misstänkta
    för något brott.
    Länderna lovar att behandla barnet bra
    och att ge barnet en rättvis rättegång.

    Artikel 41 handlar om att länderna gärna får
    göra mer än det som står i konventionen
    för att ge barnet rättigheter.

    Artikel 42 handlar om att länderna lovar att se till
    att både barn och vuxna vet vilka regler
    som finns i barnkonventionen.

    Artiklarna 43-54 är regler för hur länderna ska göra
    för att följa barnkonventionen.
    Kommittén för barnets rättigheter

    I FNs hus i staden Genève i Schweiz
    arbetar en grupp människor som ska se till
    att länderna följer reglerna i barnkonventionen.
    Det är FNs kommitté för barnets rättigheter.
    Länderna ska då och då lämna rapporter
    till FN-kommittén.

    Länderna lovar också att människor i landet
    ska få läsa rapporterna för att kunna diskutera
    vad som är bra och dåligt för barnen i landet.
    Det är Socialdepartementet som gör den svenska
    regeringens rapporter.
    Det går att beställa Sveriges rapporter gratis
    från Socialdepartementet.

    I FN-kommittén arbetar arton personer.
    De kommer från olika länder
    och alla är barnexperter.
    Experterna läser ländernas rapporter.
    Ibland finns det flera rapporter från samma land.
    Föreningar som arbetar för barnets rättigheter
    kan göra egna rapporter om hur barn har det i landet.

    Sedan har FN-kommittén ett möte.
    Några personer som arbetar för landets regering
    kommer dit.
    De får svara på frågor om vad de har gjort för barn
    och vad de tänker göra för att det ska bli bättre.

    FN-kommittén är ingen domstol.
    Den kan inte straffa länder som låter bli
    att följa reglerna i barnkonventionen.
    Men FN-kommittén kan ge förslag på
    vad länderna kan göra för att det ska bli bättre.
    Ibland kan länderna få hjälp av FN
    eller av andra länder.
    Meningen är att barn ska få sina rättigheter.
    FN-kommittén arbetar
    på flera olika sätt

    FN-kommittén kan kalla en regering till ett möte
    när som helst.
    Det kan vara om FN får veta att barn
    blir mycket dåligt behandlade i ett land.
    Kanske har något barn skrivit ett brev
    till FN-kommittén och talat om vad som händer.

    FN-kommittén kan ordna möten för att prata om
    särskilda problem.
    Det har varit möten om barn i krig,
    barn som har farliga arbeten,
    flickors rättigheter och
    barn som sitter i rullstol eller har andra funktionshinder.
    Fler länder har börjat tänka
    på barns rättigheter

    Naturligtvis följer inte alla länder reglerna
    i barnkonventionen.
    En del länder bryter mot många regler.
    I en del fattiga länder har barn farliga arbeten.
    Det är kanske så att flickor
    och barn med funktionshinder inte får gå i skolan.
    De flesta länder har svårt att följa alla regler.
    Också Sverige har fått kritik av FN-kommittén.

    Men politiker i många länder har börjat
    tänka mer på barns rättigheter
    när de bestämmer olika saker.
    Flera länder har fått nya lagar som är bra för barn.
    I flera länder arbetar nu barnombudsmän
    som kontrollerar att landet följer reglerna.
    I Sverige finns Barnombudsmannen sedan år 1993.
    Lärare och andra som arbetar med barn
    får lära sig om barnets rättigheter.

    Nya föreningar har börjat arbeta för barnets rättigheter.
    Biståndsorganisationer tänker mer på
    vad som är bra för barn när de hjälper människor
    i fattiga länder.
    De här sakerna har länder visat
    i sina rapporter till kommittén
    för barnets rättigheter.

    Men nästan inget land har kunnat visa
    att de gör på något nytt sätt
    när det gäller att fråga barn
    vad de tycker.
    I artikel 12 står det att länderna
    ska se till att barn ska få säga
    vad de tycker
    och vara med och påverka.
    FN-kommittén har sagt
    till ländernas regeringar
    att de ska ge barn
    mer att säga till om i skolan.
    Barnets rättigheter i framtiden

    Barnkonventionen har funnits sedan 1989.
    Nästan alla länder har lovat att följa reglerna.
    De flesta länder har lämnat rapporter
    till FN-kommittén.

    Nu är det dags att se till att barnen verkligen
    får de rättigheter som finns i konventionen.
    Därför är det viktigt att människor vet
    vilka regler som finns i konventionen.
    Då kan de börja diskutera hur det kan bli bättre
    för barn i Sverige och i andra länder.

    ——————————————

    Det här är Utrikesdepartementets skrift Konventionen om barnets rättigheter omskriven till lättläst, publicerad på boiu.se med tillstånd från Utrikesdepartementet.
    Skriften finns också som pdf här.

    Thomas Hammarberg har skrivit texten.
    Lena Erika Falk på Centrum för lättläst har skrivit
    den lättlästa texten.

    Den lättlästa texten är skriven med korta meningar
    och utan så många svåra ord.
    Men allt det viktiga finns med.

    Exemplar av skriften kan beställas kostnadsfritt
    från
    Utrikesdepartementet
    Press-, informations- och kommunikationsenheten
    103 39 Stockholm
    Telefon: 08 – 405 10 00
    E-post: information-ud@foreign.ministry.se

    Webb: www.ud.se

Kontakta BOiU

Barnombudet i Uppsala län är en ideell förening. Vi arbetar i Uppsala län.

BOiU är helt fristående från kommun, region och stat. Vi har inget myndighetsansvar och inga myndighetsbefogenheter.

Läs mer om vad vi gör här.

Vi som jobbar här

Drottninggatan 8
753 10 Uppsala

018-69 44 99

boiu@boiu.se

Prenumerera på BOiU:s nyhetsbrev

Material om rättigheter

Vi har en massa material för barn, föräldrar, politiker och personer som möter barn och som vill lära sig mer om barnets rättigheter.

Klicka på knappen så hittar du målarbok, affisch, filmer och annat.

Klicka här