Publicerat: 2019-05-28 Oroande om skärmen och hjärnan

Om Skärmhjärnan av Anders Hansen

På tåget in till jobbet sliter jag mig från mina två mobiler, en privat och en för jobbet, för att skriva lite om den skrämmande och välskrivna boken ”Skärmhjärnan” av Anders Hansen. Samma författare som till ”Hjärnstark”, som gav mig helt ny slags motivation till att kondisträna. Anders Hansen är psykiater och går grundligt vetenskapligt tillväga för att försöka ta reda på hur alla våra skärmar påverkar våra hjärnor. Så långt det är möjligt vill säga. Fenomenet är ju fortfarande så nytt att det inte varit möjligt att göra några långa forskningsstudier. Även kortare tids forskning tar ett par år att få igång och redogöra för, och kommer, i relation till teknikens snabba skutt, alltid några steg efter.

I boken beskriver Hansen, på ett tydligt och lättförståeligt sätt, hur hjärnan fungerar. Han går igenom funktionerna för rädsla, ångest, stressystem, och hur och varför dessa utformats som de ser ut idag, under årtusenden. Evolutionens funktion är att vi ska överleva.

Problemet är att vår värld idag på en mängd sätt ser radikalt annorlunda ut än den vi utvecklats för. Ständig tillgång till snabb energi, och till mängder av sinnesintryck, inte minst via våra skärmar, och stor möjlighet att undvika rörelse. Hansen tar sen upp det som nu de flesta känner till – den närmast lavinartade snabba ökningen av psykisk ohälsa och användning av antidepressiva läkemedel. Och denna ökning har alltså skett synkroniserat med att det i allas fickor plötsligt finns en näst intill ständigt närvarande skärm.

I debatten har en del raljerat över hur det skulle kunna vara något så oskyldigt som telefoner bakom den ökade psykiska ohälsan. Det borde vara skolsystemet som försämrats, arbetsmarknaden, politisk oro eller klimatförstörelsehot. Utan att förminska de uppräknade problemen så konstaterar Hansen faktumet att forskning på skilda platser i världen – Saudiarabien, Kina, USA, Österrike, visar på precis samma samband mellan olika former av psykisk ohälsa som ensamhet, depression, sämre självförtroende och stort mobilanvändande. Väldigt skilda arbetsmarknader och skolsystem. Och även om det idag är positivt att vi i högre utsträckning vågar prata även om den psykiska ohälsan, är det en utveckling som snarast skett gradvis, och inte heller ser likadan ut i olika delar av världen, eller påverkar anonyma enkätundersökningar.

Jag tror, precis som Hansen, att en av de viktigaste orsakerna är att mobilen tar så mycket av vår tid att vi inte hinner göra sådant som skyddar mot depression – som att motionera, umgås med andra och sova tillräckligt. Vår sömntid har minskat med en hel timme de senaste hundra åren. Hos unga minskar sömntiden ännu snabbare än hos vuxna. Bland unga i Sverige har antalet som diagnosticeras med en sömnstörning ökat med 500 % sedan 2007, och gjorde ytterligare en ökning 2011, samma år då mobilt internet fick sitt breda genomslag. En undersökning av nära 700 000 barn från tjugo länder visade att de sover en hel timme mindre än för tio år sedan. Detta samtidigt som forskningen fått fram nya rapporter om hur viktig sömnen är för unga människor.

Att Hansen också tar upp att det verkar som att mobilen gör oss mindre empatiska, att vårt minne och koncentrationsförmåga och till och med vår IQ försämras bidrar ytterligare till obehagskänslorna av läsningen.

Hansen vill verkligen undvika att vara alarmistisk, och går även igenom historiska farhågor som oron för ”tågsjuka” (onaturligt att färdas i hastigheter över 30 kilometer i timmen) eller om telefonins koppling till onda andar. En avgörande skillnad på dessa uppfinningar eventuella påverkan på oss är att vi inte använder dem i samma utsträckning. Mobilen används av många unga i dag i sex timmar per dag, och finns med och pockar på uppmärksamhet nästan dygnet runt, till skillnad från tågåkande, telefonerande eller tv-tittande.

Det mesta i boken hade jag stött på i andra sammanhang. Här är det prydligt och lätt att följa resonemangen, som verkligen känns väl underbyggda. Och den är verkligen skrämmande bra.

Jag uppskattar också att boken avslutas med några kortfattade goda råd i en digital tidsålder. Ett första steg kan vara att börja reflektera över sitt eget användande och eventuella beroende.

I relation till barn och unga gäller till exempel att föregå med gott exempel – så du måste i vilket fall gå till dig själv. Att avsätta tid för att göra annat än skärmanvändande, mer än att fokusera på hur mycket tid som är vid skärmen är en variant – att lägga tid på att vara fysiskt aktiv och träffa kompisar. Stänga av en timme före läggdags och inte ha mobilen i sovrummet.

Själv återgick jag till armbandsur för några år sedan, för att jag alltför ofta började göra något på telefonen varje gång jag kollade klockan. Och en väckarklocka som inte triggar mitt dopamin att leta bekräftelse har jag också haft ett tag. Men alldeles lätt att bryta med en hel världs beteende är det inte. Men jag är övertygad om att vi måste försöka! Inte minst för att kunna tillgodose barns och ungas grundläggande behov.

Lisa Skiöld

Barnombudet i Uppsala län

Lisa Skiöld

Barnombud. Ordförande i Barnskyddsrådet.

Lisa arbetar med samverkan, påverkan och information, samt med stödärenden. Hon är verksamhetschef och personalansvarig.

018-700 99 31

lisa.skiold@boiu.se

Prenumerera på BOiU:s nyhetsbrev

Stöd oss!

Ge ditt stöd till barns och ungas rättigheter i Uppsala Både privatpersoner, företag och organisationer kan bidra.

Klicka här